MFF:s bittraste guldmiss

MFF har skapat ett enormt försprång i guldstriden och nästan alla säger att det inte lägre går att missa. Men det har gått snett förr. Allra värst var det 1964. Då kom Djurgården ikapp och förbi.

Den säsongen hade MFF med fyra omgångar kvar att spela en ledning på sex poäng. Eftersom det var innan segrar gav tre poäng var det ett gigantiskt försprång, motsvarande nio poäng upp idag med fyra matcher kvar.

Känns det igen?

Det slutade med att MFF tappade guldet med ett enda måls marginal. Målet kom på en feldömd straff i en annan match i sista omgången efter slutsignalen i den egna matchen.

MFF avslutade med 0-0 hemma mot Elfsborg, 0-1 borta mot IFK Göteborg, 1-1 hemma mot Örebro SK och 0-3 borta mot IFK Norrköping. Djurgården vann alla de fyra sista matcherna, men det borde inte gått ändå eftersom MFF hade ett rejält överläge i målskillnaden inför den sista omgången. Det försvann dock all världens väg när MFF tappade med 0-3 efter två mål av Ove Kindvall samtidigt som Djurgården besegrade IFK Göteborg med 4-1.

När matchen i Norrköping var över stod det 3-1 i Göteborg, vilket alltså hade räckt.

MFF-spelarna och ledningen stod och väntade ute på planen på slutsignalen i den andra matchen när de fick de höra att Djurgården fått en straff. Bernt ”Sump-Hugo” Andersson satte den i nät och sköt alla MFF:s gulddrömmar kras. Fast det blev värre.

Redan strax efter matchen började ryktet gå om att straffen varit helt feldömd och på kvällen kunde alla tydligt se på tv-bilderna att fällningen skedde långt utanför straffområdet. Domaren Evert Mårtensson från Landskrona (!) tog totalt miste på positionen när Leif Eriksson tacklades av Nils ”Tidan” Johansson.

Hur jämnt det till slut blev i Allsvenskan 1964 trots MFF:s massiva poängförsprång beskrivs bäst av att innan den ödesdigra minuten hade både MFF och Djurgårdens IF 31 poäng och exakt samma målskillnad, 45-20!

Utan straffen hade Malmö FF vunnit guldet på bättre inbördes möten! MFF vann med 1-0 hemma på Malmö Stadion och spelade 0-0 borta.

Och Örgryte IS slutade också på 31 poäng, som trea.

Spelarna var helt knäckta, liksom tränaren Antonio Duran. Den legendariske ordföranden Eric Persson, som också var grymt besviken över att det första SM-guldet sedan 1953 bara försvann, vägrade dock att skylla på domaren Mårtensson.

– Vem räknar hur många feldomslut som görs i Allsvenskan under ett spelår? Den här gången är det vi som drabbas och det är bara ledsamt att ett misstag ska få så stora konsekvenser. Men inte heller en domare är mer än en människa och för vår del är årets allsvenska slutspelad, sa han när han fick frågan om MFF tänkte protestera.

Sedan ställde han sig i en radiointervju och påminde om att 1-0-målet som gav segern mot Djurgården hemma och som gett MFF guldet på inbördes möten om 4-1 aldrig hade kommit nog också var resultatet av en feldömd straff.

Det han retade sig mest på – och som han noga betonade i årsboken – var dock att alla de fyra målvakterna i motståndarlagen i de sista omgångarna gjorde säsongens match mot MFF. Om en enda av de säkert 20 solklara målchanserna gett mål hade det räckt. Rolf Johansson i Elfsborg gjorde till exempel nog sitt livs match när det blev 0-0.

Åter efter, 1965, vann MFF guld. Djurgården slutade åtta.

Jag tror inte att MFF kan bränna guldet i år. Men det kan ju vara bra att veta att det faktiskt har hänt, en gång för länge sedan innan jag själv – och förmodligen nästa alla andra som läser det här – började gå och titta på matcherna.

ole1