MFF behövde aldrig plocka fram briljansen

Småsegt, men säkert.

Halmstads BK skapade inte en enda målchans värd namnet innan MFF hade avgjort. Då går det inte att vinna. MFF skapade så mycket att det till slut bara måste bli mål oavsett hur många öppna lägen som missades. Då är det svårt att förlora.

Jag kan plocka fram rätt många MFF-spelare att berömma, men om jag ska utnämna någon till matchens lirare är det HBK-målvakten Isak Pettersson. Om han inte spelat i Halmstad hade hypen varit betydligt större. Tror faktiskt inte att det var en slump att det var ett självmål och ett avslut som touchade en försvarare som resulterade.

De andra avslutslägena brände MFF eller så räddade Pettersson.

Briljansen och den totala överlägsenheten från Hammarby-, Kalmar FF- och Elfsborgs-matcherna saknades visserligen, men bakåt var det så stabilt att jag tror att HBK kunnat spela 90 minuter till utan att skapa ett öppet läge och i 900 utan att göra ett mål. Rasmus Bengtsson gjorde en ny kanommatch utan att så många märkte det, Behrang Safari har de 3-4 senaste matcherna nått en kvalitetstopp det var länge sedan han hade och Lasse Nielsen var stabil. Johan Dahlin kunde hålla sin sjätte nolla på tio matcher utan att anstränga sig särskilt mycket.

En bra dag på jobbet helt enkelt!

Försvarsmässigt var den till och med riktigt bra.

Framåt hade det givetvis varit bättre om överlägsenheten gett 2-0 lite tidigare än i den 84:e minuten. Men det kändes ändå rätt att det var Erdal Rakip som tvingade fram självmålet och Markus Rosenberg som satte dit spiken.

Rakip tar en allt mer tydlig revansch på alla som tvivlade på att han skulle bli en given startspelare i MFF. Efter uppehållet har han varit det och snart kan vi väl lägga ner diskussionen om han ska sättas in centralt eller till höger i startuppställningen? Han och MFF spelar ju nästan exakt likadant ändå.

Rosenberg påstod efteråt att varken han eller laget kom upp i nivå. Där hade han fel. Totalt var det som sagt lite småsegt, men i spelet var Malmö FF:s kapten briljant. Stundtals lekte han med HBK-spelarna, vände och vred och lurade bort dem. Nästan alltid elegant. Ett par gånger tokrensade de till och med bara de kände hans flås i nacken. Ja han brände lite för många lägen, men av de tio individuellt mest lysande prestationerna stod han säkert för hälften. Mål blev det ju också, till och med det som till slut dödade matchen. Nummer 98 totalt i MFF-tröjan för övrigt, inräknat alla matcher det vill säga inte bara i Allsvenskan. Man ska inte ta ut saker i förskott. Men visst hade det varit speciellt om Mackans mål nummer 100 hade blivit det som säkrade SM-gudet?

Fyra matcher återstår och MFF kan säkra guldet redan i nästa. Dock inte längre i kavaj på hotellet dagen före IFK Norrköping borta i nästa omgång. Rätt skönt. Ett SM-guld är värt ett riktigt firande på planen och läktaren.

Rasmus Bengtsson blev varnad. Men ingen av de åtta i truppen som riskerade en avstängning. Inte minst viktigt nu när Magnus Pehrsson utan Europaspelet att tänka på och med en svit av bra matcher som bara tickar på bestämt sig för att köra få eller inga byten i startelvan.

Bäst av allt är dock att allt snack om poängrekord är borta och ersatt av nästa match, nästa seger och totalt fokus på att få dit de två stjärnorna på tröjan.

När det väl är gjort kan det snackas rekord.

När det gäller den brottsmisstänkte spelaren skrev jag om det redan igår och har inte ändrat mig om nånting. Missade ni det, kan ni läsa här.

ole1