Nedslag: Hög klass på bratwursten

Trelleborg tog en viktig seger hemma mot Ängelholm och i den jämna serien är man nu på betydligt säkrare mark.Foto: Christoffer Ekmark

Vångavallen må ha duktiga bollsparkare.
Men det är korvgrillarna som håller allsvensk klass.

Vångavallen, Superettan
Trellebors FF-Ängelholms IF 2-0

Trelleborg är en klubb i harmoni och på uppgång.
Ängelholms FF är en klubb där kaos råder och där man är, vad det verkar, på väg nedåt.
Ändå var det gästerna som faktiskt var snäppet vassare i en jämn första halvlek. TFF trillade boll lite nättare och prydligare, medan ÄFF var rakare i sina attacker. 0-0 efter 45 minuter speglade ändå matchen väldigt väl.
När sedan Jovanovic vände bort en mittback kvarten in i andra halvlek och på starkt vis skyfflade in 1-0 kändes det som matchen ar avgjord.
Vilket den naturligtvis inte var i praktiken. Men när ett lag kommer till spel med den tydliga målsättningen att hålla nollan och få med sig en poäng, med en rejäl portion röta rentav tre – och släpper in första målet. Då är det som luften går ur ett lag.
När sedan Jovanovic gjordes ner i straffområdet och Kristian Haynes satte 2-0 på straff så var det schack matt. Ingen i Ängelholm verkade ens tro att det gick att vända. Spelarna ville bara spela av eländet och ta tag i bottenstriden en annan dag. På en annan arena.

[ad_dropper zone_id=”1155″]

Publiken fick sig en riktigt trygg transportsträcka mot slutsignalen. Och när det väl bev småfarligt plöjde ”Fritz” Persson sig fram i sitt straffområde och skrämde livet ur nordvästskåningarna som var i närheten.
För de som gått på Jägersro sedan början av 1990-talet så är det lite samma känsla när man går på Vångavallen. Det är samma människor som hänger kvar år efter år efter år. De smälter på något vis in i arenan vars huvudläktare har en sådan härligt 70-talsaura.

Det låter dessutom ungefär likadant från hemmaklacken. En samling på 25-30 herrar gjorde sitt bästa för att höras, men från motsatt långsida är det hopplöst svårt att höra vad de sjunger. Jag uppfattade ”Ger oss aldrig och någonting med att Haynes var tillbaka” och något med ”Vångavallen”. I övrigt lät det som en enda lång upprepning av mjuka vokaler.

Fotnot: Fler bilder finns på Skånesports Instagram och twitterkonton.

Christoffer Ekmark

BETYG PÅ BESÖKET:

Underhållning: 2
Det var en sådan där match där det viktigaste var att göra så få misstag som möjligt. Det blir sällan speciellt sexigt. Samtidigt försökte båda lagen att spela snyggt och smånätt på offensiv planhalva och det verkade publiken att gilla. Frågan är dock om det är rät väg att gå för Ängelholm i fortsättningen.

Underlag: 5
Den här typen av gräsmattor gör att man vill dra på sig ett par skor själv i pausen, dra ett par vristare mot det fina vita nätet och känna att det är värt att dra av en baksida.

Publikplats: 4
Stämningen på den klassiska huvudläktaren är krävande, men hjärtlig. Bekväma plaststolar och fint skydd mot vinden. Lite bökigt när man ska ta sig ut bara.

Domaren: 4
Rödaklädda, ystra och korrekta i sina bedömningar. Dessutom två damer, en på linjen och vår egen Tess som fjärdedomare.

Matchställ: 4
Stilrent, enkelt och representaivt i båda läger.

Musiken: 3
Populärmusik som tilltalar massorna är ju trevligt, men visst bode TFF unna bjuda på lite mer egen stil? Plus för den majestätisk segerhymnen någon minut efter slutsignalen.

Korven: 5
”Där här är korv för män, meddelade Lasse och Åke som hanterade grillen, och vände på ett gäng av märket ”Pusta Bratwurst”. Och nog för att det var drag i vurren, men troligen är det en korv som fungerar över könsgränserna. Utbudet var i övrigt magnifikt med såväl Hultbergs som Jonnys senap.

Parkering: 2
Det är fullt krig på villagatorna i närheten när TFF spelar boll och efter att ha blivit inlåst på grusparkeringen intill en gång för många år sedan vågar jag inte ställa mig där längre. Jag fuskade in mig på vipparkeringen och ställde mig lite otympligt på en trottoar. Ängelholms busschaufför gav mig en lång blick när han försökte backa in.

Dasset: 0
På bottenplan under huvudläktren fanns en facilitet med två minimala bås och en pissoar. Den senare var väldigt rymlig om man stod där ensam. Men, skulle det visa sig, obekvämt liten om man stod två och pinkade samtidigt. Sneglingen snett nedåt är ofrånkomlig och besvärande när man står höft mot höft. Inga dofttvålar alls, det luktade Folkets Park kl 04 och stämningen påminde mer om an anstaltstoalett.

Betygskala:
6 – Bosse Larsson-klass
5 – Mats Lilienberg-klass
4 – Mycket bra
3 – Vi är nöjda
2 – Njaaaa…
1 – Ålahueklass
0 – 031-klass (Lasse Kronér-nivå)