Mattisson noga med att vara chef på träningen

Hasse Mattisson, här i FC Rosengårds tröja,vill aldrig skylla en förlust på domaren. Foto: Bildbyrån

Hasse Mattisson är MFF-profilen som när skorna lades på hyllan bestämde sig för att bli coach.
Möt veckans tränarprofil, som nu är med och formar TFF:s framtid.

När bestämde du dig för att bli tränare och varför?
– Det var ett beslut som växte fram under mina sista år som spelare i Malmö FF, även om jag gick någon tränarutbildning ganska tidigt utan att ha som mål att ta just det yrket en dag. Under mina aktiva år har jag haft flera tränare som inspirerat mig och jag ville gärna fortsätta inom fotbollen på något sätt.

Vilka utbildningar har du gått och hur mycket tid har det tagit?
– Jag har gått upp till UEFA Advanced. Den utbildningen gick jag färdigt 2012. Innan dess var det väl 2002 jag gick UEFA Steg ett och två som en komprimerad kurs för de som var eller varit aktiv på elitnivå. Vi var en del från MFF som gick den här intensivkursen under en helg. Där var en del tjejer med från MFF Dam samt Stefan Schwartz och Stuart Baxter samt en del övriga. Tom Prahl var tränare under den tiden i Malmö och han tyckte det var bra att vi gick kursen. Alf Westerberg var kursledare.

[ad_dropper zone_id=”1116″]

Hur tror du att dina spelare uppfattar dig som tränare?
– Förhoppningen är ju att de tycker att jag är kompetent och vet vad jag snackar om. Jag vill dela med mig av de råd och instruktioner jag fått av mina tränare under årens lopp. Att jag är en utvecklande tränare. Förutom det tror jag de ser mig som en positiv person som försöker få energi i träning och match.

Hur privat är du med dina spelare och hur viktigt är det att hålla ett avstånd?
– Jag snackar med alla och försöker ha trevligt med dem men det får inte bli för tight heller. Tror det är viktigt att hålla avståndet – jag har inget behov av att veta precis allt som händer i omklädningsrummet utan där får det gärna vara en skön jargong och det blir det utan en tränare på plats som de måste ta hänsyn till. Sen får allvaret infinna sig när vi kör igång träningen. Då är det jag som är deras chef.

Vad är mest effektivt på elitnivå? Att anpassa en tränare efter laget – eller anpassa laget efter en tränares bestämda spel- och träningsfilosofi?
– Nja, för mig handlar det om att där måste finnas en röd tråd i klubben från början. Klubben måste ha en inriktning om hur deras spelidé ska vara. Därefter hittar man rätt tränare som passar in. Har man bestämt sig för att i grunden spela 4-4-2 och värvat spelare efter detta och även skickat signalerna nedåt till äldsta ungdomslagen kan man ju inte ta in en 3-5-2 tränare och be alla ändra sig omgående. Man tar helt enkelt in en 4-4-2 tränare som man tycker passar in på klubbens idé. Sen kan det ju vara som så att man som tränare får justera sig efter hur truppen förändras med skador och spelare som lämnar. Det gäller att vara flexibel som tränare också. Men då snackar vi mindre justeringar som behöver göras på grund av den uppkomna situationen.

Vad är viktigast för att vinna respekt hos dina spelare?
– Att vara kunnig och rättvis. Att få spelarna att känna att de utvecklas och att få dem till att tro på det vi gör.

Hur hanterar du en situation där en spelare ”kört fast” och tydligt underpresterar för att denne har det jobbigt i privatlivet?
– Då får man ta ett snack med spelaren och fråga hur det egentligen står till och ifall det är något jag eller mina tränarkollegor, eller klubben, kan göra för att hjälpa spelaren. Har man det rörigt vid sidan av blir det oftast rörigt på plan också. Det går säkert att lösa om vi hjälps åt.

Hur hanterar du, på och utanför planen, en spelare som är väldigt ung, säg 16 år, men är extremt mogen i sin roll. Spelaren gör snabb succé på planen och kanske rentav blir styv i korken?
– Går det så långt att det går ut över stämningen i truppen så blir det ett individuellt samtal där jag förklarar att det är ett lagspel och det är samma regler för alla som gäller. Det kan nog bli både ett och två samtal för jag tror inte det är något som förändras över en natt. Det här får man jobba med under längre tid. Snack – låta spelaren vara med – snack igen. Ingen bättring så hamnar man utanför laget tills man förstår hur man ska bete sig i gruppen. Förmodligen ständiga påminnelser om vad som gäller.

Vad kräver du av en lagkapten och hur viktigt är det att ha en ledare på planen och inte bara dig utanför sidlinjen?
– För att bli lagkapten hos mig måste man vara en av de pålitliga spelarna. Man är rätt jämn i sin prestation och man går i bräschen vad gäller inställning och att man spelar på det sätt som vi tränat på. Att man är en positiv kraft som förutom att sköta sitt eget spel klarar att stötta och pusha de andra också.

Efter fem raka förluster, hård kritik i media och från läktaren samt viss oro i gruppen. Hur agerar du som tränare och ledare för ditt lag på träningarna? Många brukar i det läget prata om att ”jobba med grunderna”.
– Så är det nog. Det gäller att hitta tillbaka till de bra prestationer man gjort tidigare. Man låter spelarna lufta sina åsikter för att se om man hittar ngt där som man kan justera eller åtgärda direkt. Annars är jag för det här att gå back-to-basic. Det gäller att hitta tillbaka till tryggheten och det gör man med tydliga uppgifter för var och en.

Efter fem raka segrar. Flyt med marginaler och imponerande spel. Hur behåller du skärpan och aggressiviteten i laget?
– Här får man utnyttja framgångsvågen och verkligen belysa vad vi gjort för att vara hamna i ”zonen”. Vid vinster så är det en gladare och mer träningsvillig trupp man har att göra med och då går det att pressa dem lite mer. Får inte slappna av utan försöka göra allt lite bättre och lite snabbare. Inför säsongen har man säkert satt upp lite stolpar om hur man vill ha det i gruppen och hur vi ska träna och spela.
– Det gäller att förklara att det är därför det går bra för att vi gör detta som vi kom överens om i vintras. Det är ni spelare som satt stolparna och nu lever ni upp till dem till 100 procent och därför går det också bra.

Hur mycket försöker du att kommunicera med domaren och varför?
– Jag lägger inte så mycket vikt vid domarinsatsen. Tycker de sköter sig bra och jag är imponerad av många domare. Förstår att det kan bli fel ibland då de ska ta beslut på en tiondels sekund. Visst kan jag reagera vid tillfälle men oftast får jag en vettig förklaring varför han blåste eller inte blåste. Jag är av uppfattningen att en förlust eller mindre bra spel beror mer på mitt eget lags prestation än domarens prestation. Jag vill i alla fall ha det åt det hållet – att vi ska vara tillräckligt bra för att vinna även ifall en domare tar ett felbeslut.

Med jämna mellanrum läser man i media om besvikna spelare som petats och kommenterar det med ”jag har inte fått någon förklaring. Hur mycket pratar du med vederbörande innan du kännbart minskar speltid för en spelare?
– Även ifall man vill vara rättvis och behandla alla spelare lika så är jag av uppfattningen att vissa spelare bygger upp ett större förtroendekapital än andra. Gör du mycket rätt under längre tid och sen gör en sämre period så kanske man har större tålamod med spelaren för att denne ska hamna rätt igen. Visst fortsätter det nedåt samtidigt som någon annan står och knackar på dörren så blir ju ett byte oundvikligt. Tvärtom då med vissa spelare som kanske bara blixtrar till lite då och då. Där har man inte lika mycket tålamod. Pålitligheten är viktig.
– Sen kan man såklart vända på det och se att den som blixtrar till har en grym potential och att man bör lägga mer tid och för att hjälpa den spelaren att få kontinuitet i sitt spel och prestation. Generellt brukar jag ge en del tips till spelare att tänk på detta och detta vid nästa träning/match för att komma på rätt kurs igen. Tas det inte emot eller det inte blir någon förbättring – ja då hamnar man oftast utanför. Där finns andra spelare som gör mer rätt då och får sin chans.

När Ole Gunnar Solskjaer i slutet av en match för Manchester United gjorde en 70-meterslöpning för att i sista språnget fälla en fri motståndare utanför straffområdet blev han utvisad, men säkrade segern för sitt lag. Publiken hyllade honom – men tränaren Alex Furgeson skällde ut honom och bötfällde (!) honom för att inte ville att klubben skulle bli förknippad med den typen av insatser. Så vad är viktigast? Att vinna fult eller att förlora med ”värdighet”?
– Att vinna är alltid viktigast för mig. Jag tror nog Ferguson var rätt nöjd när Solskjaer fixade 3 poäng till United vid det tillfället.
– Sen stort av honom att belysa för alla att det inte är OK att göra så.
– På den nivån finns det så många små fotbollskillar och tjejer som tar efter allt de ser sina idoler göra så helt ok enligt mig att ta det till ytan och markera att så vill vi inte vinna.

Till sist. Vad gör dig lycklig som tränare?
– När vi vunnit en match! Men även när man ser på träning att det vi tränar på klaffar. Att man ser en utveckling på en spelare som gör moment efter de tips eller instruktioner men delat ut. Jag kan få tårar i ögonen när en mittfältare möter halvvänd och i vinkel för att underlätta nästa steg.

Christoffer Ekmark

FAKTA

Namn: Hasse Mattisson
Ålder: 43
Familj: Fru Linda och barnen Melvin 15 år och Lovisa 13 år
Bor: Malmö
Tränar nu: Trelleborgs FFs U19
Tränare som inspirerat mig: Tom Prahl, Janne Andersson, Frans Thiessen, Roland A och Tomas Sjöberg med flera
Favoritmusik: Tyvärr helt värdelös på musik…
Favoritbortamatch: När vi mötte IFK Göteborg borta(kommer inte ihåg vilket år). Tom Prahl hade läst sönder dem fullständigt och vi visste exakt vilka svagheter vi skulle utnyttja. Vi pressade sönder dem och vann enkelt 4-0 eller något i den stilen. Besiktas borta i UEFA Cup kvalet – 05 går inte av för hackor heller…många som glömt den matchen.
Paradrätt i köket: Spaghetti köttfärssås nog det enda jag kan
Blir arg: orättvisor
Blir glad när: Vid vinster och när livet leker med familj och vänner!