Lotta föredrar allsvenskan

Lotta Schelin på plats i Malmö – då ville hon förstås testa en genuin malmöitisk falafel.
Foto: Bildbyrån

När landslagsstjärnan Lotta Schelin kom till Malmö var förstås Skånesport på plats för en frågestund.

Lotta Schelin blev i veckan klar för FC Rosengård. Hon siktar såklart på SM-guld och Champions League och sådant där, men vi valde att prata bearnaisesås, falafel och Zlatan med Sveriges bästa fotbollsspelare.

Efter åtta år i Lyon. Hur skiljer sig den franska ligan åt jämför med den svenska?
− Framförallt är det en annan typ av fotboll. Spetskvalitéerna i de båda kulturerna har en markant skillnad. I Frankrike är det mycket teknik och possessionspel. I Sverige vill man spela fortare och ta sig igenom snabbare mot mål – och det fysiska är väldigt centralt. I Frankrike finns det många väldigt duktiga spelare, men få har den inställningen som svenska spelare har – vilket är jätteintressant.

Vad menar du med inställning? Det disciplinära?
− Ja, precis. Svenska spelare är självgående och man behöver inte piska på dem för att få igång dem – franska spelare kan behöva det.

[ad_dropper zone_id=”1116″]

Du tänker på hemjobb, misstänker jag?
− Ja, det och helheten att veta vad som krävs. De är vana vid auktoritära ledare och som tekniska spelare kan det ibland vara enkelt att komma ihåg att det krävs hårt jobb också. I Lyon har vi dock en annan vinnarkultur, där är det väldigt speciellt.

Många utlänningar som väljer att gå till Allsvenskan gör det för att här är skillnaden mellan topp- och bottenlag mindre än i andra ligor. Fler jämna matcher gör det mer utvecklande. Håller du med?
− Ja, absolut. Det skiljer mycket mellan botten och toppen. Men återigen, situationen med Lyon. De kan även vinna väldigt stort mot PSG som kom tvåa i serien. Har Lyon en bra dag blir det mycket mål även i Europa, men även rent generellt så är den franska ligan mer ojämn än den svenska. Vissa matcher har det mest handlat om hur mycket mål man skulle göra – och efter åtta år blir det då svårt att motivera sig ibland.

Jag förstår. I Allsvenskan kan det bli slitsamt att åka och hämta tre poäng mot Mallbacken och så.
− Precis, och det ska bli skitkul.

Hur väl har du följt Allsvenskan?
− Ganska väl. Topplagen har jag bra koll på, men det kommer säkert att dyka upp många nya namn. 18-åringar som är på väg uppåt i karriären – det ska också bli kul.

Kul…? Du är 32 bast nu. Snart kommer det komma morgnar dagen efter match då det inte känns så kul att ha mött 18-åringar som sprintar som galningar.

− Hahaha. Usch ja.

Du har blivit jämförd med Zlatan för din fysik i kombination med din teknik. Han blir samtidigt bättre för varje år som går. Blir du också det?
− Det kan man ju alltid hoppas. Jag vet inte. Jag gör mycket skillnad med mina löpningar vilket gör att jag måste vara i väldigt bra fysisk form.

Men känns det lika bra i kroppen dagen efter match nu jämfört med när du var 25?
− Nja, det känns lite mer, trots allt.

Ajdå. Inte bra. Men du, vad kommer du att få för roll i FC Rosengård?
− Det kommer säkert att handla om djupledsspelet och att luckra upp motståndarförsvaret. Jag är värvad för den spelare jag varit de senaste åren.

Konstgräs eller en halvdan gräsplan?
− Konstgräs.

Pallar din kropp det?
− Under VM då jag hade en inflammation under knät var det inte optimalt att gå mellan konstgräs och vanligt gräs – då reagerade knät väldigt mycket. Just nu har jag inga sådana skavanker. Det handlar nog mycket om att vänja sig.

På tal om att vänja sig. Efter åtta år i Frankrike, det är väl så lång tid det tar att vänja sig att leva där, så vänder du plötsligt hem. Varför det?
− Ja, nu när jag äntligen börjar hitta rätt… Lite så är det ju, det var ingen dålig analys. Jag skulle aldrig kunnat gå till en annan fransk klubb, det är jag alldeles för lojal för. Det var mitt beslut att lämna Lyon. Jag ville hem helt enkelt.

Vad har du på din pizza?
− Åhh. Det är väldigt mycket svenskt har jag märkt. Typ champinjoner med bearnaisessås och sådant.

Vad har du annars saknat med Sverige?
− Den svenska mentaliteten. Allt från jämställdhetsfrågan överlag eller hur vi från tidig ålder ser kritiskt på saker och ting. Fotbollsmässigt kan jag även sakna den svenska lagandan.

Och sedan är det väl skönt att slippa pommes frites till precis allt, morgon middag och kväll?
− Ja, men å andra sidan är Lyon en bra stad på det sättet. Det är god mat överallt utan en massa pommes.

När vi intervjuade Ali Riley berättade hon att ingen i laget förstår tränare Jack Jensens grova danska. Fattar du den?
− Jag förstod när han sa ”Hej, mår du bra?”. Det var jag svinnöjd med. Det övriga kan nog bli problematiskt. Det kanske tar lika lång tid som att lära sig franska. Jag får le och nicka.

Håkan Hellström eller Timbuktu?
− Håkan Hellström!

Ostron eller falafel?
− Ooohh… Jag tror falafel. Ostron är visserligen rätt schysst, men falafel verkar göttigare. Vilket ställe kan du rekommendera?

Kolla med sportchefen… Falafel nr 1 brukar vara vassa.
− Spännande!

Chokladmuffins eller klassiga hallongrottor? Säg hallongrotta…
− Chokladmuffins.

Hmpf… Paradrätt i köket?
− Klassisk svensk thaigryta. Kokosmjölk, röd curry, kyckling, jordnötter och sådant där.

Christoffer Ekmark