KRÖNIKA: När gav du en domare beröm senast?

Peter Martinsson, Skånesports domarexpert. Foto: Lars Dareberg

Vi är många som längtar efter att serierna ska starta men det väntar först viktiga förberedelser under januari-mars. För domare väntar den obligatoriska kursen för att få döma under året.

Beroende på vilken nivå du är uttagen till väntar minst en heldag med teori- och praktikpass. Ju högre upp i seriepyramiden desto fler timmar spenderas på kurser. Som elitdomare bör du räkna med minst 5-6 kursdagar med genomgång av mängder av videosekvenser från tidigare säsonger.

Förutom regler ska du också var tränad i stort sett som en elitidrottare. Idag är detta inget konstigt till skillnad hur det var i början av min elitkarriär.
Domarna får en gedigen teoretisk utbildning kring alla regler och speciellt nya direktiv. Det finns 17 regler i fotboll samt en hel massa tolkningar och direktiv.

Min erfarenhet är att regelkunskapen bland domarna är väldigt hög. Att sedan fatta beslut på några hundradelar med spelare som protesterar i ansiktet på dig och då komma ihåg alla detaljer är en annan sak.

[ad_dropper zone_id=”374″]

En jobbig situation med spelare som protesterade fick jag uppleva i vänskapslandskampen mellan Norge – Montenegro. John Carew i hemmalaget vann en nickduell mot Montenegros målvakt där bollen hamnade i mål. Hela bortalaget sprang med mig upp till mittlinjen vilket var mitt sätt att godkänna målet. De omringade mig och kaptenen (spelade då för Juventus) skrek med intensiv blick: Look me in the eye and tell me it was a goal!!!

Jonas Eriksson, huvuddomaren, hade fullt upp med att mota bort spelarna men lyckades till slut lugna dem. Mitt svar till kaptenen var att det var mål och jag talade VÄLDIGT lugnt samtidigt som min blick var helt fokuserad i hans ögon. Jag fick inga fler protester under matchen vilket så här efteråt verkar otroligt. Det var kanske min andedräkt som gjorde att de drog sig för protestera. . .
13 rätt är respekt! Detta motto används av Svenska Fotbollförbundet för att lyfta fram regelprovsgeneratorn som du hittar här; http://fogis.se/domare/regelprovsgeneratorn/.

Instruktörerna på kurserna brukar vara hårda i sin bedömning och du måste ha 11 rätt för att bli godkänd. Vid ett tillfälle fick jag 10 rätt och det hade jag svårt att acceptera. I sak hade jag rätt men glömde kryssa i hur spelet sätts igång igen. Det här glömmer aldrig mina bordskamrater heller. Jag höll på att tappa humöret fullständigt men lyckades bita mig i läppen.

Varför blir man domare? Jag får fortfarande frågan trots avslutad karriär. Den korta versionen är att jag älskar fotboll. En längre variant handlar säkert om identitet och bekräftelse. Ja, det finns andra mer enklare roller som säkert skulle ge mig bekräftelse och stärka min identitet. Nu blev det inte så och jag kan se tillbaka på olika situationer och personer som påverkat mig i olika riktningar. Att min egen pappa dömde fotboll spelade en väldigt stor roll!

Hästveda IF flickor 13 år saknade domare till en seriematch för många år sedan. Min plan var att kolla in en speciell spelare i laget som var väldigt söt! Jag fick motvilligt hoppa in och döma matchen. Din pappa är ju domare – då kan du säkert också, sa den stressade tränaren.
Nästa bekräftelse som fick mig att fundera på domarrollen var under min tid som spelare i IFK Hässleholms P14. På ett av våra träningsläger i Skälderviken saknade Ängelholms FF ungdomsdomare.

Det slutade med att jag förutom att spela matcher med mitt lag motvilligt hoppade in och dömde flera träningsmatcher, 11-manna, ensam.

Det gick förmodligen hyfsat bra eftersom några av föreningens ledare hämtade mig i Hästveda 5 mil tur och retur vid ett antal tillfällen.

Jag fick beröm, uppmärksamhet och stöd från ledarna vilket stärkte mig som person.

När gav du en domare beröm senast?

Peter Martinsson