Joels käke sprack – men inte förlustnollan

Efter den svåra skadan spelar Joel Hallgren med en skyddande mask. ”Man vänjer sig nog” säger han.     Foto: Christofer Ekmark

Fram tills i lördags hade Österlens FF hållt nollan i 736 minuter. Men bakom sviten döljer sig också en hel del dramatik för målvaktstalangen Joel Hallgren.

Joel Hallgren har haft en intressant vårsäsong med Österlens FF.
Serieledare, obesegrad, ärkenolla och maskbeprydd efter en skada som fick tränaren att blunda och flickvännen att nästan svimma.
Österlens FF toppar division tre södra Götaland efter en stark vårsäsong. På nio matcher är laget fortfarande obesegrat med 7-2-0 som facit sex poäng ner till Lödde, Wormo och Nosaby som jagar närmast bakom.
Och det dröjde hela 736 minuter innan laget släppte in sitt första mål för säsongen. 736 sanslösa minuter. Åtta matcher och första 16 i en nionde.
Dessutom skedde det med hjälp av tre olika målvakter; Joel Hallgren, Rafael Korowajczyk och Sebastian Petersson. De två sistnämnda bara 16 respektive 18 år gamla…

[ad_dropper zone_id=”1155″]

Fullständigt knockad. De fem första omgångarna och en del av den sjätte inledde Joel Hallgren mellan stolparna. 24-åringen från Baskemölla är en del av Österlens hjärta och lungor, men så kom det farande en Bromöllaspelare med armbågen som främsta vapen i en närkamp.
Krasch! Boom! Pang!
Hallgren blev fullständigt knockad. Överläppen klövs helt. Fyra tänder lossnade (trycktes in) och en del av överkäken sprack.
− Vår tränare, Mladen Blagojevic, sprang in på planen men kunde inte titta på mig för det såg så äckligt ut. Inte min flickvän som var där heller, hon höll på att svimma. Det såg för djävligt ut och blodet sprutade åt alla håll.
Någon ambulans kom inte till idrottsplatsen. Men…
− Det satt en tandläkare från Brantevik i publiken och han trodde först att de kunde sy ihop det hos honom, men det visade sig vara för svårt.
– De tejpade ihop det och sedan skickades jag först till Kristianstad där jag blev sydd på in- och utsidan för att sedan köras till käkkirurgen i Lund för att fixa tänder och käke.

Ansiktsmask. Förra helgen, efter tre veckor, var Joel tillbaka i målet. Med en mycket speciell ansiktsmask som skyddade käke, läpp och tänder.
− Masken kommer från Aktiv Ortopedteknik i Kristianstad. De gjorde först en avgjutning av gips av mitt ansikte och skapade sedan en plastmask som jag nu har som skydd.
– Jag har lärt mig att spotta ur den, men annars är den inte speciellt praktisk. Man vänjer sig nog…
Baskemölla är moderklubben för Joel som debuterade i A-laget där redan som 14-åring. Division sju-spel var dock inte speciellt lockande mer än i en och en halv säsong och som 15-åring togs steget vidare till Brösarp, då i division fem.
− Det blev fem säsonger i Brösarp. Det andra året gick vi upp i fyran och sedan spelade jag där till jag gick till Brantevik/Rörum, som laget hette då innan det blev Österlens FF (då Rörum ersattes av Skillinge).
Idag är Joel, murare med bas i Smedstorp, till yrket, inne på sin fjärde säsong med Österlens FF. Han var med när laget tog sig upp i division två och han var med när laget ifjor åkte ur med buller och bong.

Vill utvecklas. Men framför allt är han en målvakt med framtiden för sig.
– För att lyckas krävs det mer än att bara vara duktig. Det måste till en hel del tur också. Rätt lag ska ”hitta en” just när man är tillgänglig om man vill komma högre upp.
24 är ingen ålder för en målvakt, speciellt inte för någon som har tio år seriefotbollsrutin, och drivkraften till att utvecklas ytterligare och nå längre än division två- och tre finns där.
− Det är klart. Jag har varit och tränat med FC Kristianstad i division ett, men de var intresserade av mig som andremålvakt då, för två år sedan. Men jag ville hellre vara förstemålvakt i tvåan. Tyvärr åkte vi ur då, men nu har vi ett riktigt bra lag med bra tränare och allting runt omkring.

Hur vill du beskriva dig själv som målvakt? Tränare Mladen menar att du är en reaktionssnabb målvakt som är stark på de få chanser som Österlen släpper till, det vill säga frilägen då och då snarare än en massa inlägg.
− Jag är rätt hyfsad i luften och reaktionssnabb, bra på att styra spelet och att prata mycket. Det är extra viktigt när man står sysslolös långa stunder för att behålla skärpan. På fötterna är jag väl helt okej. Det funkar…

”Hopf hade kontakter”. Att fotbollskarriärer plötsligt kan lyfta när man minst anar finns det andra målvakter från Österlenskrokarna som är bevis för.
Johannes Hopf har ett förflutet i Brösarps IF, IFK Simrishamn och Ystads IF − innan han senare hamnade i Hammarby IF och nu är proffs i turkiska Genclerbirligi.
Hopf har även varit och sniffat på platserna närmast bakom Andreas Isaksson i landslaget.
− När spelade i Brösarp mötte jag Hopf i YstadsIF i YA-cupen och då var han knappt ordinarie där. Han hade flyt som hade kontakter som ledde till provspel i Hammarby där han blev tredjemålvakt.
– När Rami Shaaban blev skadad fick han chansen, tog den och blev sedan förstemålvakt när laget gick från Superettan till Allsvenskan.
Att ha Hopf som en referens över hur det kan gå behöver såklart inte vara fel. Det skiljer ”bara” fem år mellan spelarna.

Tryggare med åren. − Ofta är man ju bäst när man är mellan 30-35 år. Man blir tryggare för varje säsong och lär sig hela tiden.

Vad är skillnaden mellan att spela målvakt i ett lag som i fjor var ett bottenlag och i år är ett topplag?
− I fjor gick det bra för mig – men inte för laget. Jag hade då inte en backlinje, eller lag, framför mig som fungerade. Då blev det situationer som inte ska uppstå.
− I år har jag, fram tills jag blev skadad, flera situationer per halvlek som kunde ha blivit mål.
– Nollan var välförtjänt tycker jag. Ett friläge här och ett vasst skott där.

Hur kändes det att till slut släppa in ett mål då? Efter 736 minuter…?
− För det första var det ju helt otroligt att vi höll nollan så länge, men vi hade pratat om att laget förr eller senare skulle åka på en motgång.
– Nu kom en spelare fri från sidan, jag täckte ”min” stolpe men han placerade in den i bortre. Ingenting att göra något åt.
”Han” det var IFK Trelleborgs Magnus Bönnemark. På Skillinge IP, ett volleyskott från havslinjen, lyckades Trelleborgarna dessutom göra ytterligare ett mål innan paus och Österlen såg i halvlek (0-2) ut att gå mot sin första förlust.

Viktig poäng. Men efter reducering av Dejan Blagojevic med 20 minuter kvar och på tilläggstid 2-2 av samme man via en Ronaldofrispark förlängde den förlustfria sviten ytterligare.
− Det var en viktig poäng. Det var säkert knäckande för dem att tappa en tvåmålsledning i en match som de var tvungna att vinna. Såklart har vi ett bra läge för fortsättningen.

När man snackar om Österlens FF har jag fått höra mycket om att det är ett lag utan lokala spelare. Men du är ju lokal. Finns det fler ”riktiga” Österlensbor?
– Ja, det är klart. Vi har kaptenen Jonathan Karlsen, Fredrik Ahl, Mattias Sassersson, Micke Lindström och Jakob Nilsson, så vi är allt ”änna” stycken härifrån. Sedan är det några från Ystad och någon från Sjöbo…
− Tyvärr är det ju så att ska man satsa på att spela på den här nivån i Simrishamns kommun så måste man värva utifrån.
– Jag hoppas att vi kan ta steget tillbaka till division två i höst. Det ser ju riktigt bra ut så här långt, avslutar Joel Hallgren.

Christoffer Ekmark

FAKTA

Namn: Joel Hallgren

Ålder: 24

Familj: Sambo

Bor: I Kristianstad

Spelar nu: I Österlens FF
(div 3)

Tränare som inspirerat mig: Per-Ola Lindqvist i Brösarp, han var fantastisk.

Favoritmusik: Blandad modern musik

Favoritbortamatch: Jag vet inte om det var min favoritmatch på klassiskt sätt, men det var en väldigt speciell match för mig att med Brösarp spela borta mot Tosteberga för några år sedan. Jag hade varit på begravning samma dag. Min mosters man, som jag stod väldigt nära, hade gott bott 32 år gammal efter att ha drabbats av malaria utomlands. Han fick inte vård i tid. Det var en jobbig dag och när vi spelade matchen samma kväll slutade det 0-0. Det var en helt otrolig match där jag tog sådana bollar där alla hade redan skrivit mål i sina block. Bollar upp i krysset och så. Även i matchen innan, direkt efter dödsbeskedet, gick det otroligt bra. Jag vet inte vad som gjorde det, vad man fick den kraften ifrån. Men jag kommer aldrig att glömma den där bortamatchen i Tosteberga,

Paradrätt i köket: Schnitzel med vitlökspotatis, någon god sallad, bearnaisessås och kanske en kall öl.

Blir arg: När folk beter sig illa och inte visar respekt
Blir glad: När jag får spela fotboll