I handboll finns inte våld och huliganism

Joacim Ernstsson är Skånesports handbollskrönikör. Foto:Lars Dareberg

Den senaste veckan har vi sett nyheter om huliganism och fullskaliga gängslagsmål både utanför och på arenorna under fotbolls-EM i Frankrike.
Naturligtvis är detta beklagligt och någonting som absolut inte ska förekomma oavsett om det är i samband med stora idrottsevenemang eller inte. Man bör dock stanna upp och fundera över vad detta beror på och om det är ett samhällsproblem, idrottsligt problem eller endast knutet till fotbollen.

Hur man än vrider och vänder på det så kan jag inte tänka mig att det är ett utbrett idrottsligt problem, då drar jag så klart paralleller till min egen idrott handboll. Inom handbollen har jag aldrig upplevt några tendenser till slagsmål (för sakens skull) eller hotfull stämning, vare sig på planen eller utanför. Självklart blossar känslor upp i stundens hetta men det har aldrig gått så långt som det ibland går inom fotbollen.

[ad_dropper zone_id=”1155″]

Den enda gången jag känt mig något skakig var under en europacupmatch i Aten med LUGI för några år sedan. Allt verkade lugnt och fint i arenan under uppvärmningen men när vi gick in från omklädningsrummet för att dra igång matchen marscherade 500 fanatiska grekiska fans in med både bengaler och hetsigt humör.

De två (!) tillresta LUGI-supportrarna i vinröda tröjor vågade knappt klappa i händerna när vi gjorde mål trots att beväpnad polis omringade de grekiska supportrarna. Vi vann matchen och skyndade oss ut igen i omklädningsrummet samtidigt som diverse grekiska skrik och förmodade glåpord haglade ner mot oss. Det ironiska är att vi efter matchen fick berättat för oss att supportrarna egentligen var det lokala fotbollslagets mest hårdkokta fans som i brist på annat hade beslutat sig för att gå på en handbollsmatch.

Tyvärr har våldet legitimerats i samband med fotboll på ett sätt som man inte kan se i samband med någon annan idrott. Vad detta beror på är svårt att svara på, möjligtvis kan det hänga samman med att det är en stor scen där man som huligan kan få väldigt stor uppmärksamhet, om det nu är det man söker. Möjligtvis kan det ha en liten grund i spelet i sig, det gör ont i mitt idrottshjärta när man ser att filmande och fuskande är så utbrett som det är hos fotbollsspelare och kanske är det detta som kan få bägaren att rinna över hos vissa på läktaren.

Min tes är dock att våldet i grund och botten beror på det allt hårdare samhällsklimatet där fler och fler människor får allt mindre att förlora. Lösningar på detta får politikerna stå för men det är viktigt att som både idrottsutövare och åskådare i alla lägen kraftigt markera att sådant inte hör hemma i samband med vår älskade idrott.

Joiacim Ernstsson