Pantern bra rustat trots SHL-flykt

Panterns sportchef Joakim Tillgren är mer eller mindre klar med lagbygget inför hösten.                 Foto: Bildbyrån

SHL-klubbarna har plockat russinen ur kakan. Men Pantern ser ändå spännande ut inför hösten.

Pantern fixade nytt kontrakt utan problem debutsäsongen i Allsvenskan. Nu ska succén följas upp. Med lite mer pengar, men utan ett par av de tongivande spelarna.
– Vi tappar fyra spelare till SHL. Där kan vi inte stå emot och givetvis ska de ta chansen, säger sportchefen Joakim Tillgren.

Med en av spelarna, Erik Nyström, hade IK Pantern precis skrivit ett nytt kontrakt och räknade med att kunna behålla honom när han fick bud från svenska mästarlaget Frölunda.

Får plocka spelare. Då säger ishockeyförbundets regler att Pantern måste släppa honom. Fram till den 15 juli har SHL-klubbarna rätt att för en fastställd summa plocka spelare från den lägre serien även om de är kontraktsbundna.
– Så det kunde kommit ännu senare. Nu fick vi i alla fall lite tid att planera.
– Vi hade hoppats på Erik även nästa säsong, men Frölunda är en unik chans och vi vill ju ha spelare som vill uppåt. När det gäller de övriga spelarna var vi mer förvarnade.

[ad_dropper zone_id=”1155″]

Fredrik Händemark ska fortsätta att spela med Malmö Redhawks, Pontus Netterberg är klar för Växjö Lakers och sedan tidigare var målvakten Viktor Andrén också klar för den klubben. Förra säsongen spelade Andrén som lån till Pantern från Växjö.
– I övrigt är det frånsett Björn Karlsson som går till Oskarshamn bara spelare som vi bestämt oss för att inte erbjuda kontrakt som lämnat. Björn har ju haft väldigt mycket skadeproblem under sin tid i Malmö och ser säkert övergången till Oskarshamn som en möjlighet till nystart utan snack om skador och annat. Det förstår jag och det är bara att hoppas att han får bli skadefri, säger Joakim Tillgren.

Bra målvaktskoll. De andra som lämnat Pantern är målvakten Emil Jidskog (Vita Hästen), backarna Oliver Widding-Persson (ny adress ej klar) och Patrik Magnusson (ny adress ej klar) och forwardsspelarna Carl-Johan Sjögren (ny adress ej klar), Tobias Strandberg (Kallinge/Ronneby), Daniel Andersson (Kristianstads IK) och Fabian Lundh (ny adress ej klar).

2016-17 års målvaktsbesättning i Pantern är helt och hållet spikad. Tex Williamsson från Tyringe togs in redan i vintras och han kompletteras med Oscar Malm från Kallinge/Ronneby. I många år har Pantern − läs Joakim Tillgren − varit mycket framgångsrikt med att hitta lovande målvakter som i Kirsebergsklubben utvecklats till att gå vidare till storlagen. I Malm och Williamsson hoppas man ha hittat två nya blivande stjärnspelare.

– Jag har bra koll på målvakterna i svensk hockey och känner många målvaktstränare. Tex har vi redan en god uppfattning om eftersom han varit i klubben en tid och Oscar har vi haft på gång tidigare. Vi valde mellan honom och Viktor Andrén.
– Överhuvudtaget är vi ytterst noggranna med att kunna behålla vår modell med en mix av spelare som trivs tillsammans och har en god sammanhållning. Det är vår enda chans att lyckas i kamp mot klubbarna med större resurser.

Mads tillbaka. På backsidan har Pantern hittills plockat in Mads Larsen som i många år spelade ungdomshockey i Malmö Redhawks.
Senast spelade den 21-årige dansken i Frederikshavn White Hawks. Där gjorde han 19 poäng på 26 matcher i grundserien och sex poäng på de elva slutspelsmatcherna.
Pantern lyckades dessutom förlänga kontraktet med rutinerade Johan Björk. Det var viktigt både med tanke på hans kapacitet och för att hålla kvar Malmöprägeln på laget.

Nya forwards är Dennis Svensson och Thom Flodqvist från Kristianstad, junioren Oscar Nordh från Malmö Redhawks och Ludvig Karlsson som spelat i USA de senaste sju åren. Nordh var kapten i Redhawks J20-lag förra säsongen.
– Ludvig har inte många koll på, inte vi heller, men vi har fått väldigt goda vitsord och tror att han kan tillföra mycket. Dennis och Thom har gjort massvis med poäng. Det är ju inte någon hemlighet att vi var mycket nöjda med vårt försvarsspel förra säsongen, men att vi producerade alldeles för få poäng framåt. Vi gjorde näst minst mål i serien och vårt powerplay var sämst av allas. Därför ville vi förstärka med spelare som kan öka vår målskörd. I mars vet vi om vi har lyckats, säger Joakim Tillgren.

Uselt power-play. IK Pantern gjorde 119 mål på 52 omgångar, ett snitt på strax över två per match. Bara jumbolaget Sundsvall var sämre.
Å andra sidan släppte Malmölaget bara in 117. Där var det bara andraplacerade Tingsryds AIF som var bättre. I powerplay hade IKP en utdelning på elva procent.
– Elva procent är uselt. 20 är okej. Det hade räckt med 15 för att vi skulle ha tjänat rätt mycket.
När IK Pantern tog klivet upp i Allsvenskan ökades spelarbudgeten med cirka tre miljoner kronor. Nu plussas den på med runt en miljon till.
Den stora skillnaden ligger dock inte i lönenivån utan i att IKP skriver spelarkontrakten på tio istället för åtta månader.
– I SHL och de resursstarkaste lagen i Allsvenskan, som Södertälje SK, har spelarna kontrakt och lön i tolv månader, men ökningen från åtta till tio är ett steg på vägen.
– Det kostar en hel del och framförallt blir likviditeten i juni och juli ansträngd. Men vi bedömde att det här var bästa sättet att använda pengarna, säger Joakim Tillgren och betonar att det finns en faktor som direkt hade gett klubben betydligt större resurser.
– Öka publiken!
Pantern var på mångas läppar och fick mycket uppmärksamhet. I publikligan blev det dock en stabil sistaplats. Snittet i Malmö isstadion stannade på 625 och då var det ändå en rejäl ökning från säsongen före i division 1.

Vill höja snittet. Näst sämst var Asplöven med 1 062 och tio av de 14 lagen fick ett snitt på över 1 500. Bäst i serien var Leksand med 4 576 och AIK med 4 530.
– Kan vi höja snittet med 300 hade vi varit jättenöjda. Det hade nämligen inneburit en miljon kronor extra i inkomster. Dubblar vi snittet till 1 200 handlar det om två miljoner så publiksiffrorna är väldigt viktiga för en klubb som Pantern.
– Nu försvann ju Leksand, som lockade många extra åskådare. Det ska därför bli intressant att se hur ett klassiskt lag som Modo ska tas emot.
– Förhoppningsvis är många intresserade även av dem. Stampubliken borde också kunna bli högre.

Att IK Pantern fick ett högre snitt än Malbas i Basketligan och Malmö FBC i daminnebandyns högstaserie var givetvis positivt för klubben. Joakim Tillgren påpekar dock att ett hockeylag är betydligt dyrare att driva.
– Våra materialkostnader är mycket högre och reskostnaderna med alla de många och långa resmålen är också en tung utgiftspost. Därför behöver vi ha ett högre snitt. Dessutom ska vi ju konkurrera med lagen i samma serie som alla har högre publikintäkter än vad vi har. 300 till hade som sagt varit bra och 600 till ett jättelyft. Och det borde gå!

Flyttar träningarna. Även nästa säsong kommer Pantern att spela i Malmö Isstadion.
Nu kommer laget dessutom att flytta över hela seniorverksamheten till den arenan. De enda som kommer att träna i Kirsebergs ishall är ungdomslagen.
Alla A-lagsträningarna flyttas till isstadion. Därmed blir den en riktig hemmaborg.
Försäsongsprogrammet är spikat och sommarträningen sedan länge i full gång. Den första träningsmatchen blir som vanligt de senaste åren mot storebror Malmö Redhawks. Tisdagen den 16 augusti drabbar lagen samman i Malmö isstadion.

Pantern kommer även att spela en hemmamatch mot Troja Ljungby och delta i två turneringar.
– 8 september möter vi Troja. Innan dess ska vi vara med i en cup i Kristianstad med Tingsryd, Karlskoga och Kristianstad och så blir det en cup till. Totalt sju matcher. Sedan ska vi vara redo för seriestart, lovar Joakim Tillgren.
Det ska man vara utan succétränaren Stephan ”Lillis” Lundh som nappade på ett bud från HV71. Håkan Åhlund ersatte och Fredrik Hallberg är assistent och just nu har de 17 spelare i truppen.

Kan bli fler. Förutom de redan nämnda är lagkaptenen Kim Johansson, Emil Carnestad, Tommi Juntunen, Johan Molldén, Filip Windlert, Robin Dahse, Jakob Karlsson, Axel Wemmenborn och Kalle Östman kvar i konkurrensen. Det ryktas också om att forwarden Martin Janohl från Almtuna är på ingång till IK Pantern.
– När det gäller ett par av platserna kan det bli så att vi avvaktar för att se vad som blir ledigt i SHL-lagen. Inte minst gäller det en av backarna. Men det lär inte bli från Malmö Redhawks.
– De kommer ju själva att gå runt på sju backar plus en junior och då är de säkert inte sugna på att släppa en av dem till oss. Men det kan ju ändra sig under säsongen, säger Joakim Tillgren.

Ole Törner

Cirkeln sluten: Nihlstorp har hittat hem

Christopher Nihlstorp går under öknamnet ”Storchen”. Det fick han under sina fotbollsdagar i en DM-match i Trelleborg på grund av sina långa ben.”Någon som såg mig spela ville vara rolig och mna lagkompisar snappade upp det direkt. Sedan har man fått leva med det.
Foto: Christopher Ekmark

Christopher Nihlstorp är tillbaka där allting började. I Redhawks. Cirkeln är därmed sluten.

Karriären inleddes i Rosengård under gammelmormor Alvas försyn och höll på att ta slut som 20-åring när han petades i MIF och skeppades till Småland.
Sedan vände allt.
Efter dubbla SM-guld och NHL-spel är nu Christopher Nihlstorp tillbaka på mammas gata, bokstavligen talat, och måhända kan han få Malmö Redhawks att lyfta till att bli ett slutspelslag.

Hur var det att växa upp i Åkarp?
− Lugnt och behagligt. Jag bodde med morsan i ett radhus och det kändes nära till allting. På fritiden blev det väldigt mycket fotboll i Åkarps IF. Jag blev mittback i de sammanhangen, men valde hockeyn innan det blev aktuellt med A-laget.

Hur blev det hockey då? Det är ont om ishallar i Åkarp…
− Jag var ofta hos min gammelmormor Alva på Rosengård. Hon passade mig mycket och MIF hade sin hockeyskola i Rosengårds Ishall. Där tog jag mina första skär. Hon släppte ut mig på isen och satte sig sedan och löste korsord. Det är mina första minnen av hockeyn.

[ad_dropper zone_id=”1116″]

Populärt att stå i mål. Som sjuåring började alltså hockeykarriären i MIF:s hockeyskola i Rosengård. Men att det skulle bli målvakt av Nihlstorp var långt ifrån självklart.
− Jag var inte så offensivt lagd i mitt spel och fick efterhand frågan om jag ville stå i mål − något som alla grabbar ville.

Lägg av? Vill alla hockeykillar stå i mål?
− Ja! Det var skydden som lockade. Man fick lite häftigare utrustning och sådär.
− Jag stod en turnering i Rosengård, jag tror det var Percy Nilsson Cup, och jag släppte nog in 30 mål bara i gruppspelet på några få matcher. Det var helt sjukt hur många mål man släppte in − men jag tyckte att det var kul ändå.

Vänsterhänt. Utrustningsmässigt var det dock en detalj som felade. Nihlstorp är nämligen vänsterhänt.
− Det fanns inga handskar till mig. Så jag stod med utespelarhandskar det första halvåret innan jag fick mina grejer beställda från Kanada. På den tiden var det inte alls vanligt med vänsterhänta målvakter.
− Idag är det lite vanligare med vänsterhänta keepers. Jocke Eriksson i Växjö exempelvis, Magnus Åkerlund i Sundsvall är en annan.

Vad innebär det för dina motståndare att de möts av en målvakt med ”spegelvänd” utrustning med plocken på höger sida?
− Jag tror det spelar mest roll för rightskyttar. Jag vet inte om de tänker så mycket på det, men om de tänker på det är det inte så bra för dem…

Christopher Nihlstorp gnetade sig vidare i MIF:s juniorled utan att för den skull vara någon större stjärna.
− Ärligt talat kan man inte säga att det gick speciellt bra… I J20-laget var jag alltid andremålvakt och stod inte så mycket. Det var först när Göran Karlström, som tränade Babyhawks, kom som det lossnade. Han gav mig chansen ordentligt i J20. Där tog det fart lite grand, men jag var inte riktigt redo för A-laget.

Nära att sluta. Efter att ha klarat av hockeygymnasiet (kombinerat med handelsprogrammet) inleddes hockeysatsningen på allvar.
− Jag var ju ingen stjärna i skolan. Heller… Men idrotten var det jag levde för. Man tänkte ju aldrig ”Jag ska bli hockeyproffs”, men jag fick A-lagskontrakt och bodde kvar i pojkrummet hos morsan i Åkarp. Så jag körde på så länge det gick.
Utan att kunna slå sig in i A-laget ordentligt hamnade Nihlstorp plötsligt i Småland. Malmöklubben släppte Nihlstorp från kontraktet.

− Jag skeppades iväg till Nybro och det var inte frivilligt… De spelade i Allsvenskan då och hade en gammal MIF-målvakt i form av Ola Nilsson. Det var sent på säsongen och jag hade inte lirat något i A-laget så jag hade inget CV att luta mig mot. I den vevan var det faktiskt nära att jag slutade.

Vad fick dig att fortsätta då?
− Att jag under säsongens sex sista veckor fick chansen att spela Allsvensk hockey. Det gick rätt så bra och jag trivdes där uppe. Det blev en nytändning.

Till Rögle. Spel i ett A-lag gav tändvätska till den fortsatta hockeysatsningen och karriären fortsatte i Rögle.
− När jag var klar i Nybro ville jag till en hyfsat stor klubb i Allsvenskan, gärna ett lag som vann mer matcher än de förlorade…
Rögle hade fått upp ögonen för Nihlstorp sedan tidigare.
− Vi mötte dem med Nybro i Kenny Jönssons comeback-match efter OS. Vi torskade med 7-2 eller något sådant så det var nog inte i just den matchen som de blev övertygade.

Första året blev det inte speciellt mycket spel då en knäskada förstörde det mesta fram till jul. Men det andra året var Nihlstorp en viktig kugge när laget tog sig upp i Elitserien och i Ängelholm fortsatte karriären med spel i högstaligan i ytterligare två år.

Bra tid i Karlstad. När nästa steg i karriären skulle tas föll valet på Färjestad.
− Jag hade det väldigt bra i Karlstad. Jag trivdes ypperligt där. Under de två åren där rådde total harmoni. Klubben behandlade oss spelare fantastiskt. Rent socialt och sportsligt fungerade allt. Färjestads målvaktstränare Erik Granqvist formade mig.

Formade dig till vaddå?
− Till en målvakt som kunde prestera under en lång period på en hög nivå. Han gav mig en plattform som jag än idag står på.

Samtidigt hade NHL-scouterna fått upp ögonen för Åkarpskeepern.
− Redan första året i Färjestad, då klubben tog SM-guld, fanns det visst intresse från NHL, men det var först efter andra året som intresset blev konkret.
Fyra NHL klubbar ville ha Nihlstorps underskrift. Ottawa och Columbus var två av dem som kom med kontraktsförslag, men valet föll till slut på Dallas.

Vad fick dig att välja dem? Pröjs eller klimatet eller något annat?
– Haha… Det som fällde avgörande var att Dallas målvaktstränare Mike Valley kunde prata svenska.. Han hade spelat hockey i både AIK och Björklöven och hade svenskar i familjen.
– Jag såg det som en trygghet eftersom jag inför en flytt till USA var väldigt osäker. Man tänkte att ”hur fan ska det gå för mig i USA, jag som är så hemmakär”.

Blev starstrucked. Från Värmland till Dallas är steget stort. Såväl sportsligt som kring vardagslivet.
− Jag blev startstrucked och det påverkade mig sportsligt under det första året. Även om det blev väldigt konstigt eftersom det blev en lockout direkt under mitt första år. Ligan var stängd fram till februari.
Istället fick Nihlstorp spela AHL-hockey i farmarlaget Texas Stars.
− När NHL drog igång tog jag plats direkt och fick spela andra matchen i serien. Då kände jag ”Va fan, är jag här?”. Jag hade hockeybilder på halva gänget som man plötsligt spelade tillsammans med. Nyss satt jag och glodde på de där korten. Nu satt jag i omklädningsrummet med dem och tyckte att det var hur coolt som helst.

Vilka då?
− Ray Whitney, Jaromir Jagr, Kari Lehtonen… Där var fruktansvärt många bra spelare.
Hur var det att bo där?
− Det var nice. Klimatet var skönt och jag umgicks mycket med européerna i ett lägenhetshus. Men det är klart, nästan allt kretsade kring ishockeyn.

Det andra året i NHL kom dock att bli tuffare än det första.
Nihlstorp fick spela allt mindre i ligan han drömde om och fortsatte plöja sig fram i AHL-världen.
− Konkurrensen blev hårdare i och med att de tog in Tim Thomas. Han och Lehtonen var ju två världsmålvakter, så det blev tuffare. Förstaåret hade ändå gett mig mycket och det gick bra i AHL. så som målvakt var jag så bra jag kunde bli.

Så du utvecklades?
− Ja. Dels som idrottare, men framför allt som människa. Att flytta till ett helt nytt land gjorde att jag ”tvingades” bli vuxen. Man växte väldigt mycket just då.

Det blev bara två år i USA. Kunde det ha blivit fler om du velat?
− Jag hade alternativ som gjorde att jag kunde stanna, men i en annan organisation. Men jag kände att jag ville hem till Elitserien och ett lag där jag platsade i och hade en mer bärande roll i.

Men du hade tjänat mer stålar på att stanna kvar?
− Ja, det hade jag kunnat göra, men jag nådde inte NHL och behövde ta ny sats.

Varför hamnade du i Växjö?
− På grund av den sportsliga utmaningen. De hade något spännande på gång och erbjöd en bra deal. Det fanns andra klubbar med i bilden, bland annat Färjestad till viss del, men jag visste att Växjö skulle få ett bra lag. Det kändes rätt.
Och det blev rätt.

Guld igen. I Växjö blev Nihlstorp förstemålvakt igen. Laget etablerade sig snabbt i SHL och Nihlstorp tog sitt andra SM-guld.
I årets slutspel, mot Skellefteå, tog det dock slut redan i kvartsfinalen.
Mitt i slutspelet meddelade också Nihlstorp att det inte skulle bli någon fortsättning i Växjö.

Samtidigt hade Nihlstorp redan tagit ett mental beslut att flytta hem till Åkarp − förr eller senare. Han köpte ett hus han länge trånat efter i hemkvarteren i Åkarp.
− Anledningen till att jag köpte huset var att det inte varit till salu på 19 år. Jag hade sprungit förbi det massor av gånger som liten grabb och alltid tänkt att ”här vill jag bo”. Jag drömde om det. Det är ett 100 år gammalt stenhus.

Aha, du gjorde lite som Zlatan? Fast Åkarp-style. Köpte en stor flashig kåk för att en dag flytta hem i?
− Ja, haha. Det liknar faktiskt Zlatans hus lite grand… Herregud, det gör ju det − fast i mycket mindre skala.

Är det ett 25-rums mansion?
− Nej för fan, det är fyra-fem sovrum. Huset kallas för tårthuset. Det roliga är att min mamma och hennes man tittade på det för 19 år sedan, men tyckte nog att det var för dyrt för dem då. Jag flyttade in i julas.

I julas? Då hade du ändå kontrakt med Växjö. Vad hade hänt om Skellefteå ringt och erbjudit dig ett långt kontrakt?
− Ja, vem vet..

Så de ringde alltså?
− Ja, kanske.

När ringde Sylvegård första gången då?
− Vi har kontakt med varandra hela tiden, men det började pratas kontrakt först i våras och jag skrev på förra veckan.

Sylvegård säger att du var gråtfärdig när han lade fram erbjudandet?
− Hahaha… Alltså, jag blev väldigt glad, det blev jag. Men grät gjorde jag inte.

Du är 32 år idag och ska spela tre år i Malmö. Innebär det att du avslutar karriären i klubben där du inledde allt?
− Det få vi väl se. Jag hoppas verkligen att kroppen orkar med mer. Fokus är på dessa tre år.

Dyr höst. . .Att det blir bortamatcher mot såväl Rögle, Färjestad och Växjö innebär för övrigt en ekonomisk ”smäll” för Nihlstorp.
Redhawks interna bötessystem innebär nämligen en bot för att spela i en hall där man tidigare varit hemmaspelare.

− Ja, det blir en dyr höst för mig. Jag vet inte exakt vad det kommer att kosta, vi får väl se vad kaptenerna gapar efter. Sedan är det bara att slanta upp.

I hela din karriär har du sällan bott på samma ställe i mer än 24 månader. Vad innebär det att vara ”himma” för dig, rent socialt?
− Alla mina barndomskompisar från Åkarp finns kvar här. Min egen familj bor kvar. De jag gick i skolan med finns kvar i Malmö. Det betyder jättemycket. Det är stort för mig och jag har en stark känsla för den här föreningen.

Nihlstorp var sista pusselbiten som föll på plats i det Redhawks som ska ta sig an säsongen 16/17.
För övrigt SHL:s äldsta lag sett till snittålder.
− I fjor var det sunt att koncentrera sig på att hålla sig kvar som nykomlingar. Förutsättningarna finns för att nå betydligt längre i år. Men det är en lång process och den måste göras rätt.
– Vi har ett erfaret lag kompletterat med många unga hungriga spelare. Det ser väldigt intressant ut och vi har goda förutsättningar att göra något bra utav helheten.

Bra med konkurrens. Sylvegård menade att Redhawks hade Sveriges bästa målvaktsuppställning när Oscar Ahlsenfeldt och Jonas Gunnarsson kamperade.
Nu har den senare dragit till NHL och ersatts av just Nihlstorp och då har det förstärkts ytterligare, enligt samme Sylvegård.
− Konkurrenssituationen är stenhård i Malmö. Jag har inte spelat med Oscar tidigare, men vi har bra koll på varandra. Han är från Lomma − jag är från Åkarp. Konkurrens ger goda utvecklingsmöjligheter.

Hur mycket betyder det att du får stå?
− Lagets framgång är det viktigaste. Om det är med mig eller Oscar i målet spelar ingen roll. Vi sitter båda på mycket tålamod och har gjort liknande resor i karriären. Det kommer att bli bra.

Christoffer Ekmark

FAKTA

Namn: Christopher Nihlstorp
Ålder: 32
Familj: Flickvän
Bor: Åkarp
Spelar nu: Malmö Redhawks
Tränare som inspirerat mig: Erik Granqvist i Färjestad och Göran Karlström i Redhawks
Favoritmusik: Coldplay
Favoritbortamatch: NHL-debuten borta mot Minnesota. Vi förlorade visserligen med 1-0, men det var en speciell upplevelse.
Paradrätt i köket: Baconfräs. Bacon med grädde, sweet chili, lök och paprika…
Blir arg när: Jag ser orättvisor
Blir glad när: Jag får kärlek

Kanada imponerade stort i VM

Anders Svensson är hockeykrönikör i Skånesport. Foto:Lars Dareberg

Så har vi lagt VM-hockeyn till handlingarna och det var egentligen bara Tjeckien som inte riktigt levde upp till mina tips. Annars var jag rätt inne på topptrion Kanada, Finland och Ryssland.

Finland gjorde en riktigt bra semifinal mot ryssarna och vann överraskande lätt. Med tanke på det starka lag Ryssland ställt på isen i detta VM hade jag förväntat mig en betydligt tuffare semifinal. Men det finska laget var minsann inte så tokigt det heller. Särskilt en sådan som Patrik Laine som var kung i rinken i matchen mot ryssarna. Tillsammans med Sebastian Aho. Vilka lirare.

Ännu mer imponerad blir man ju när man tänker på att de spelat i juniorsammanhang tidigare. Smålejonen har blivit stora och hungriga.

[ad_dropper zone_id=”1057″]

Tyvärr tror jag däremot att finnarna la all kraften i den där semifinalen, att den kostade alldeles för mycket energi och att urladdningen blev för stor. Det kostade kanske ett guld att komma till final. För väl i finalen blev ju lejonen en munsbit för Kanada.

Faktum är att det såg ut som kattens lek med råttan i VM-finalen. Kanada var som jag såg det helt överlägset trots att det inte blev så stor skillnad i mål. Finlands spelare kom knappt ur zonen och med tanke på hur finalen såg ut råder det ju ingen som helst tvekan om att det var rätt lag som tog hand om VM-guldet.

Vi svenskar fick ju känna på Kanadas slagstyrka redan i kvartsfinalen, men det kanadensiska laget växte sakta men säkert fram till finalen och ju längre turneringen gick desto starkare och mer samspelta blev de.

De hade ett gäng riktigt bra spelare på plats, såg ut att kontrollera semifinalen mot ärkerivalen USA och sedan blev finalen lite av en formsak. Härligt att se hur de kanadensiska spelarna jobbade stenhårt för varandra över hela banan och hur effektiva de var trots att det nu handlade om stor rink.

Dessutom hade de en fantastisk målvakt i Cam Talbot.
Ryssarna måste ha varit besvikna över att missa finalen i sitt hemma-VM. Det hade de nog inte räknat med.

Kan för övrigt konstatera att Sverige rasat ner till femte plats i rankingen. Trots att förbundet tycks tycka att den svenska modellen är världsbäst. . .

Det börjar dra ihop sig på allvar i Stanley Cup-slutspelet. När jag skriver det här ser det fortfarande stenhårt ut mellan Tampa Bay Lightning och Pittsburgh Penguins i en av semifinalerna. Men tycker att det lutar åt Penguins efter kvitteringen härom kvällen.

Något av de här lagen möter nog San Jose Sharks i finalen. Inte direkt den final jag hade väntat mig på förhand i så fall, även om nu Tampa var i final redan förra året.

Ska hur som helst bli spännande att se matcherna som är kvar!

Anders Svensson

”Burra” drar igång en tränarkarriär – i Limhamn

Burra lägger hockeyrören på hyllan och blir tränare.
Foto: Bildbyrån

Robert Burakovsky har gjort det mesta inom hockeyn. Men han har inte varit huvudtränare för ett seniorlag. Det blir han nu.

Limhamn Hockey frågade ”Burra” och han tackade ja.

Så när division 3-säsongen närmar sig på allvar i augusti kommer den levande legendaren att stå i båset.

– Det har ju skötts rätt så dåligt i Limhamn de senaste åren. Därför har det inte varit aktuellt tidigare. Men nu har Patrik Lindfors tagit tag i det. Som sportchef har han inlett en liten satsning och det ska vara betydligt mer seriöst.

– Jag spelade ju själv där för två år sedan och då kom spelarna och gick lite som de ville. Nu kör man en stenhård sommarträning tre gånger i veckan och Patrik har nästan fått ihop hela truppen redan, berömmer Robert Burakovsky.

[ad_dropper zone_id=”1017″]

Att göra klart med spelare är prio ett. Därför är det inte spikat vem som ska assistera Burra i tränarrollen. Det är heller inte han som sköter försäsongsträningen. Än så länge håller han sig i bakgrunden.

– Patrik Lindfors har lovat att själv hjälpa till i väntan på att vi hittar en assisterande. Limhamn har inga pengar att locka med så det måste vara någon som verkligen brinner för att göra det utan ersättning. Och när det gäller sommarträningen har vi tagit hjälp av samma expertis som hjälpte Stephan ”Lillis” Lundh i Pantern, berättar Burra.

Två år i rad har Limhamn Hockey varit hyfsat nära att ta klivet upp i division 2. Målsättningen i år blir ett nytt kvalspel och väl inne i det sätter man upp nya mål.

– I år blev det kval och året innan när jag spelade missade vi på mållinjen, med ett jävla mål.

Trots att Robert Burakovsky fyller 50 år i november finns det en fråga som inte går att undvika att ställa till honom.

Är du helt säker på att du inte själv kommer att vara med och spela?

– Ja det är jag. Det är över nu. Min kropp har börjat säga ifrån. Bland annat har jag fått problem med ryggen och har faktiskt ont även när jag inte anstränger mig.

Så efter ett 25-tal olika klubbar i karriären som spelare blir det inte fler. Egentligen lade han av 2011-12 efter att den säsongen ha spelat både för Limhamn och IK Pantern. Comebacken 2014-15 i Limhamn Hockey blev dock rätt hyfsad. Han gjorde sex mål och elva assist på 14 matcher.

Eftersom han intensivt följer sonen Andrés karriär i NHL-laget Washington Capitals är det där han hämtat den mest färska inspirationen till sitt nya tränaruppdrag. Det är också på grund av den kopplingen det dröjt ända till nu innan han bestämde sig för att bli tränare i sporten som präglat i stort sett hela hans liv.

– Jag ville ha friheten att när som helst kunna sticka över ett par veckor till USA och hälsa på André och titta på Washingtons matcher. Har man hand om ett lag går det inte att bara åka iväg i tre veckor och lämna det i sticket. Men nu känns tiden mogen och med Limhamns satsning, Patrik Lindfors stöttning och många Limhamnsprodukter i truppen känns det som en riktigt bra idé att träna ett division 3-lag.

– Jag har sett en hel del i NHL och Washington som kan funka i Limhamn också. En sak är i alla fall säker. Det är slut på lika fria roller som när jag spelade där. Ingen ska åka omkring med pucken medan de andra fyra tittar på.

Eftersom han de senaste säsongerna prioriterat att följa sonen André Burakovskys karriär har han inte varit en särskilt flitig gäst på Malmö Redhawks matcher i Malmö Arena.

– Jag såg faktiskt bara två matcher med Malmö Redhawks i år. Men jag höll mig vaken varenda natt när Washington Capitals spelade i NHL.

– Jag missade inte en enda match under hela säsongen, antingen var jag på plats eller så satt jag där framför tv:n. Man bli ju rätt trött, men det är det värt. Och jag ska inte klaga. Nicklas Bäckströms pappa har suttit uppe i sju år och sett alla matcherna!

André Burakovskys säsong på andra sidan Atlanten slutade med att laget åkte ut i kvartsfinalspelet i jakten på Stanley Cup. Men personligen hade han all anledning att vara nöjd, 38 poäng var bra och direkt efter blev det debut i Tre Kronor. I VM, mot Schweiz där han satte den avgörande straffen plus en till.

– Jag blev chockad. André är ju egentligen en jävligt dålig straffläggare. I det fallet är han ännu inte i närheten av sin pappa. Men det hade tydligen inte Per Mårts koll på när han skickade fram André så att han kunde snubbla in pucken, säger Robert Burakovsky och skrattar.

Han kan ju inte ha fått mycket sömn dygnet innan matchen?

– Nej, André var säkert vaken 24-25, kanske 30 timmar.

– Dessutom är han lika flygrädd som jag är och resan över var tydligen lite guppig. Men nu är han på plats, har inlett bra och det ska bli kul att följa honom och Tre Kronor.

Kommer du att åka över till Ryssland och se resten av matcherna?

– Nej, jag nöjer mig med tv:n. Jag slipper ju i alla fall sitta uppe på nätterna den här gången. Och jag var över och såg när Washington åkte ut mot Pittsburgh.

Hur tror du att det kommer att gå för dina tränarkollegor i Malmöhockeyn, Peter Andersson i Redhawks och Håkan Åhlund i Pantern?

– Malmö Redhawks behöver några nyförvärv till, då ska det säkert gå bra.

– Pantern får svårt att göra det lika bra som förra året. De har tappat flera spelare som uppmärksammades ifjor, nu tar alla de övriga lagen dem på allvar och man får inte glömma bort att de hade en väldigt duktig tränare i Lillis Lundh som var suverän på att få med sig spelarna. Men jag hoppas att de kan klara sig kvar, säger Robert Burakovsky.

Ole Törner

FAKTA

Klubbarna i Robert Burakovskys karriär:

1980-83: Malmö IF J18 och J20.

1983-85: Leksands IF J20

1985-89: Leksands IF

1989-91: AIK

1991-93: Malmö IF

1993: Ottawa Senators, NHL

1993-94: Prince Edward Senators, AHL

1994-95: Klagenfurter AC, Österrrike

1995-97: Malmö IF/Malmö Redhawks

1997-98: Kassel Huskies, Tyskland

1998: JYP, Finland

1998: Ilves, Finland

1998: SCH Säntis, Schweiz

1999-00: HC Fribourg-Gottéron, Schweiz

2000-01: Leksands IF

2001-02: Malmö Redhawks

2002: DEG Metro Stars, Tyskland

2002-04: Rödovre Mighty Bulls, Danmark

2004: Meran/Merano, Italien

2005-06: Aab Hockey, Danmark

2006-07: Herlev Hornets, Danmark

2007-08: IK Pantern

2008: EHC Biel-Bienne, Schweiz

2008-10: Trelleborgs IF

2010-11: Kallinge/Ronneby

2011-12: Limhamn Hockey

2012: IK Pantern

2014-15: LImhamn Hockey

Det kan bli ett jobbigt VM för Tre Kronor

Anders Svensson är hockeykrönikör i Skånesport. Foto:Lars Dareberg

Det drar ihop sig till VM i ishockey i Ryssland och et kan bli ett riktigt spännande mästerskap. Det känns som om det är många nationer som lyft sig på sistone, så det är inte lätt att tippa hur det kommer att gå.

Det svenska genrepet var inte direkt någon succé, med storförlusten mot Tjeckien. 1-7. Även om laget vann den första matchen stort och spelarna kanske inte kände den där riktiga motivationen så är det inte snyggt på den nivån att inte vara på plats i en sådan match. Personligen tycker jag, precis som Mårts, att det är riktigt dåligt att göra en sådan plattmatch.

Sedan rensade Mårts ut en stor del av den truppen när det var dags att sätta VM-laget, men det hade ju inte bara med Tjeckienmatchen att göra. Det var ganska förväntat att det skulle bli så. Det var ju inte så många av de spelare som deltagit i vänskapsmatcherna på sistone som kändes särskilt aktuella i en VM-trupp.

[ad_dropper zone_id=”933″]

Fast jag tycker att det är roligt att en spelare som Linus Klasen klarade sig undan utrensningen. Det är en riktig artist.

Hur som helst tror jag att det kan bli ett riktigt jobbigt VM för Sverige. Magkänslan säger att laget inte känns lika stabilt som det brukar göra.

Jag tror att vi får vara riktigt glada om Tre Kronor klarar medalj och i så fall en bronspeng.

Som jag påpekade i början så är det ett på förhand rätt ovisst VM, men Ryssland och Finland har så pass bra lag att jag tror att det är de som gör upp om guldet.

Sedan har jag tyvärr för dålig koll på Kanada och USA, vad de kommer med för lag. De brukar annars kunna vara med och fajtas om medaljerna.

Om jag måste tippa så tror jag att det i första hand är fyra lag som gör upp om medaljerna: Ryssland, Finland, Sverige och Kanada. Sedan får väl Schweiz och USA räknas som outsiders i första hand . Men det finns fler lag som kan överraska. Jag såg Slovakien mot Danmark live och det kändes som om det finns en stor potential i det slovakiska laget.

Danmark? Tja, de hade det svårt inledningsvis i de båda matcherna mot Slovakien, men kämpade hårt och sålde sig dyrt. Den första matchen tog de till förlängning inna Slovakien vann med 4-3. Danskarna har ett talangfyllt lag som ska bli intressant att se i VM.

NHL-slutspelet är förstås riktigt spännande att följa samtidigt som VM. Just nu är jag extremt nyfiken på drabbningen mellan Pittsburgh Penguins och Washington, där André Burakovsky spelar – han gjorde ju mål i senaste matchen. Jag ser fram emot upplösningen av den matchserien.

Anders Svensson

Peter gillar att Redhawks byggt en egen identitet

Peter Andersson har både full utbildning och egen erfarenhet: ”Jag kan sätta mig in i de flesta roller och vet vad mina spelare går igenom och drivs utav”. 
Foto: Bildbyrån

Den nya sheriffen i rödhökarnas territorium  har dragit igång sitt arbete. Vi kollade upp hur han tänker som tränare .

När bestämde du dig för att bli tränare och varför?
– I slutet av min spelarkarriär kände jag instinktivt att ledarskap och coachning borde passa mig. Så beslutet att satsa på en tränarkarriär växte fram efterhand och när jag sedan slutade att spela hade jag redan tagit beslutet.

Vilka utbildningar har du gått och hur mycket tid har det tagit?
– Alla som går att gå. Det har tagit sin lilla tid…

Hur tror du att dina spelare uppfattar dig som tränare?
–Rak, tydlig och kunnig.

[ad_dropper zone_id=”933″]

Hur privat är du med dina spelare och hur viktigt är det att hålla ett avstånd?
– Under mina år som aktiv har man stött på tränare som varit väldigt noga med avståndet till spelarna och när jag nyss var i USA så är det fortfarande en väldigt tydlig skiljelinje mellan vissa tränare och spelarna. Personligen så tycker jag om att sitta och snacka skit med spelarna någon timme efter och innan match, men när det väl gäller har jag inga problem att skilja på rollerna.
– Det finns en av-och-på-knapp som är lätt att trycka på. Det här med tränare som använder ”managment by fear” tror jag inte på.

Vad är mest effektivt på elitnivå? Att anpassa en tränare efter laget – eller anpassa laget efter en tränares bestämda spel- och träningsfilosofi?
– Det är en jätteintressant fråga. Ibland kan en klubb ta in en viss tränare som ansvarar för laget i säg två år och den tränaren har ett helt eget sätt att tänka hockey på. Sedan kommer nästa tränare och har helt andra idéer. Då får laget börja om från noll och då kommer man ju ingenvart.
– Det jag gillar med Malmö Redhawks är att klubben byggt upp någonting med tidigare tränare som jag kan bygga vidare på. En slags egen identitet. Målsättningen är att utifrån det spetsa till resultatet jämfört med den gånga säsongen.

Vad är viktigast för att vinna respekt hos dina spelare?
– Kunskap. Jag har själv spelat hockey större delen av mitt liv och vet hur det är att vara lagets stjärna, lagets petade spelare, lagets skadade spelare och så vidare. Jag kan sätta mig in i de flesta roller och vet vad mina spelare går igenom och drivs utav.

Hur hanterar du en situation där en spelare ”kört fast” och tydligt underpresterar för att denne har det jobbigt i privatlivet?
– Sådant händer varje lag varje säsong. Det är alltid någon som har problem med tjejen, familjen, språket eller det sociala livet. Det kan vara vad som helst. Jag är väldigt tydlig att dörren till mitt kontor alltid står öppen och i slutändan är det väldigt enkelt. Mitt uppdrag är att göra hockeyspelare så bra som möjligt och då måste de få redskap till det.
– Ett inledande samtal med mig är början på något större − men för att komma dit måste man bygga upp ett förtroende. Sedan får man se vad som behövs göras, de stora klubbarna har oftast någon form av mental coach eller rådgivare. Sådana detaljer är jätteviktigt att ha ordning på kring ett lag.

Hur hanterar du, på och utanför planen, en spelare som är väldigt ung, säg 16 år, men är extremt mogen i sin roll. Spelaren gör snabb succé på planen och kanske rentav blir styv i korken?
– Inom hockeyn tror jag nog att jag aldrig varit med om det. Men är det en spelare som ägnar sig åt divalater får man naturligtvis ta ett snack med honom omgående. Det har kanske hänt att man frågar en spelare som varit kaxig i en intervju om man tycker att det var så smart agerat…
– Det handlar om en LAGsport och om någon visar tendens att börja bli för individuell på banan får man påminna dem om vad hockey handlar om. Jag upplever att de bästa spelarna i världen alltid har varit väldigt ödmjuka.

Vad kräver du av en lagkapten och hur viktigt är det att ha en ledare på planen och inte bara dig utanför sidlinjen?
– Min lagkapten, som för övrigt inte är utsedd i Redhawks, ska vara min förlängda arm i omklädningsrummet. Men han ska även vara en av lagets bärande spelare kapacitetsmässigt.

Efter fem raka förluster, hård kritik i media och från läktaren samt viss oro i gruppen. Hur agerar du som tränare och ledare för ditt lag på träningarna? Många brukar i det läget prata om att ”jobba med grunderna”.
– Det beror lite på vilka typer av förluster det handlar om. Fem 0-10-torskar så får man ju sparken. Handlar det om uddamålsförluster trots hyfsat spel är det annorlunda såklart.
– Jag tror inte på att ändra för mycket, det skapar mest oro. Jag är mån om att hålla fast vid det spelsystem som man har i grunden och sedan hålla sig till det.
– Hockey är ett enkelt spel och mina träningar brukar vara rätt okomplicerade från början.

Efter fem raka segrar. Flyt med marginaler och imponerande spel. Hur behåller du skärpan och aggressiviteten i laget?
– Genom att vara väldigt tydlig med att jobbet fortfarande behöver göras. Det är viktigt att ha lite ”poäng på banken” för sämre tider och man får inte tumma för mycket på marginalerna.
– Samtidigt måste man ha lite fingertoppskänsla med det där, det handlar ju om att njuta av framgångar också.

Hur mycket försöker du att kommunicera med domaren och varför?
– Väldigt lite. Det tog mig några år, men jag har lärt mig att domare inte ändrar på sina domslut.

Med jämna mellanrum läser man i media om besvikna spelare som petats och kommenterar det med ”jag har inte fått någon förklaring”. Hur mycket pratar du med vederbörande innan du kännbart minskar speltid för en spelare?
– När det sker under en match finns det ingen tid att förklara. Och om jag petar en spelare över bara en match brukar jag heller inte säga något − jag vill att spelare tänker efter själv och oftast brukar sådant kunna ge resultat. Om man petar en spelare under flera matcher är en förklaring på sin plats.
– Det där är annars en intressant fråga. Dagens 90-talister undrar alltid varför de inte får spela. 60-talisterna ifrågasatte aldrig ett sådant tränarbeslut, de bet ihop i det tysta och inväntade nästa chans.

När Ole Gunnar Solskjaer i slutet av en match för Manchester United gjorde en 70-meterslöpning för att i sista språnget fälla en fri motståndare utanför straffområdet blev han utvisad, men säkrade segern för sitt lag. Publiken hyllade honom – men tränaren Alex Furgeson skällde ut honom och bötfällde (!) honom för att inte ville att klubben skulle bli förknippad med den typen av insatser. Så vad är viktigast? Att vinna fult eller att förlora med ”värdighet”?
– Hahaha. Lätt. Att vinna fult. Mitt jobb utvärderas utifrån segrar eller förluster. Ingenting annat

Till sist. Vad gör dig lycklig som tränare?
– När vi gjort en riktigt bra laginsats och vunnit genom att alla bidragit med sitt.
– Sådant går inte att jämföra med en seger där det fungerat sisådär och att man avgör via powerplay-spel.

Chistoffer Ekmark

FAKTA

Namn: Peter Andersson
Ålder: 51
Familj: 3 barn
Bor: Arboga. Tittar just nu på boendealternativ i Malmö.
Tränar nu: Malmö Redhawks från och med kommande säsong. Senast verksam i Lugano.
Tränare som inspirerat mig: Conny Evensson.
Favoritmusik: Schlager.
Favoritbortamatch: I Lugano blev vi mästare borta mot Ambri. Det var ungefär som att Malmö skulle säkra SM-guldet borta mot Rögle. Fast större. Annars är det ett fullsatt Globen eller Scandinavium som triggar en mest.
Paradrätt i köket: Allt på grillen.
Blir arg: När vi inom en grupp kommit överens om at göra en viss sak och så blir det inte så.
Blir glad när: När jag får fiska eller gå en runda på golfbanan.

Krönika: Vi har goda chanser att lyckas med KHL-projektet

Anders Svensson är hockeykrönikör i Skånesport. Foto:Lars Dareberg

Ja, vi bjöd kanske själva lite på smällarna vi fick när vi hade presskonferens med Crowns-gänget förra fredagen. Men vi är inte nedslagna av det, vi har fortfarande goda chanser att lyckas med KHL-projektet.
Visst, vi var otydliga och ostrukturerade i vår presskonferens, men det känns ändå som att vi fick onödigt många lusingar av media. Man kunde nog allt ha önskat sig att de skulle ha sett på sin uppgift mer objektivt och valt att granska makten som vi bad dem, kollat upp om svenska hockeyförbundet agerat rätt eller fel.

Nu struntade de i sakfrågan som vi lade fram och hängde i stället upp sig på vår framställning. Då måste man få vara besviken, för man föreställer sig ju att media ska vara på Davids sida mot Goliat.

[ad_dropper zone_id=”898″]

Nu hängde de David och lät Goliat löpa.

Nåja, vi har fortfarande en väldigt god chans att få se vårt projekt lyckas. Varken spelare, tränare eller tilltänkta sponsorer har backat ur eller fått kalla fötter utan snarare tvärtom.

Vi kämpar vidare och har en hel del på gång i vår fortsatta strävan.
När det gäller svenska förbundet, de negativa synpunkterna i media och så vidare så kommer det nog att skipas rättvisa framöver, innan allt det här är färdigt.

—-

Förra veckan, när det stod 1-1 i matcher i SM-finalen, tippade jag att Frölunda skulle gå hela vägen. Det blev alltså som jag förutsåg. Frölunda var lite tyngre, lite vassare – men slog också ett riktigt bra Skellefteå, så det var en grym prestation att ta SM-guldet.

All heder åt och gratulationer till Frölunda som är mästare igen . Äntligen, får man väl säga.

——

Vet inte om du såg landskamperna mot Ryssland i veckoslutet, men det finns en del att säga om den ryska insatsen. De kom med ett stjärnspäckat gäng med åtta NHL-spelare och resten från KHL. Ändå kunde ett betydligt stjärnfattigare Tre Kronor vinna ganska bekvämt med 4-1 i den första matchen på fredagen.
Lördagsmatchen såg helt annorlunda ut. Då hade de ryska ledarna nog gormat lite och möblerat om i femmorna. Nu blev det i stället 4-0 till Ryssland. Man kan lugnt konstatera att man aldrig vet var man har ryssarna. Men är de sugna och på hugget vet man att det blir en tuff dag på jobbet.

—–

Noah Welch klar för Redhawks! Bra att klubben lydde mitt råd i den här spalten och värvade honom. En riktigt bra back. Kanonvärvning.

Anders Svensson

Dags att presentera projektet för allmänheten

Anders Svensson är hockeykrönikör i Skånesport. Foto:Lars Dareberg

Om du läser den här tidningen redan under fredagens förmiddag så är vi i så fall i full färd med att hålla presskonferens om vårt KHL-projekt Crowns.

Det har nämligen blivit dags att presentera projektet på allvar för allmänheten.
Vi har kommit så pass långt att vi är mogna att lägga alla kort på bordet och berätta om våra tankar, ambitioner och drömmar och om hur långt vi har kommit fram till i dag.

Vi vill ge folk chansen att få svar på alla frågor som finns och – eftersom vi varit sparsamma med kommentarer hittills – kommer vi självklart att försöka svara så utförligt vi kan.
Vi kommer att visa upp de dokument vi har som visar att samtliga instanser faktiskt redan lämnat klartecken för oss att köra i gång.

Vi vill framför allt med en sån här presskonferens visa på det här projektets många positiva sidor och vinsten för svensk hockey i ett bredare perspektiv i att omfamna oss och den här satsningen.

Under tiden fortsätter vi förstås med att jobba på värvningar av spelare och ledare och förhandlar som bäst med olika arenor om matcharrangemang.

[ad_dropper zone_id=”874″]

Som ni förstår så är det riktigt spännande just nu och vi kämpar vidare för att sjösätta Crowns i KHL så fort vi bara kan.

Apropå KHL förresten. Jag kollade på en av finalmatcherna i ligan i fredags, mellan CSKA Moskva och Magnitogorsk. Riktigt kul match att titta på.

Spontant är det väldigt mycket rysk modell över de här lagen, alla spelare är stora och starka men matcherna är mycket välspelade och draget på läktarna enormt. Det är helt enkelt riktigt bra under hållning.Kul också att det finns två svenskar i vardera lag.

Spännande är det också. Just nu, när jag skriver den här spalten, står det 3-2 i matcher till Magnitogorsk och de kan avgöra matchserien med en seger i Moskva, men jag tvivlar på att de gör det. När du läser den här tidningen vet du hur det har gått.

SM-finalen då? Tja, jag tyckte att det var anmärkningsvärt att Frölunda åkte upp och dyngade till Skellefteå i första matchen. Efter det har Skellefteå visserligen kvitterat i Göteborg och visat att hemma eller borta tycks vara av mindre betydelse i den här finalserien.

Men jag tycker ändå att det verkar som om Frölunda har vad som krävs för att reda ut det här, laget har några tunga pjäser som kan fälla avgörandet.Jag sticker faktiskt ut hakan och tippar att Frölunda tar guldet.

Anders Svensson

KRÖNIKA: Jag får ge Peter chansen att lyckas och göra bot

Anders Svensson är hockeykrönikör i Skånesport. Foto:Lars Dareberg

Det blir alltså Peter Andersson som tar över tränarjobbet i Malmö Redhawks. Jag kan väl lugnt påstå att det inte var det namn jag förväntat mig skulle dyka upp – han har ju varit i klubben på olika poster förut och jag trodde inte att han skulle komma tillbaka.

Men klubben har gjort sitt val och då är det bara att acceptera och jag får väl ge honom chansen att lyckas och göra bot för det som varit tidigare.

När han var här förra gången gjorde han ju av med ofantligt mycket pengar utan att lyckas.

Men efter det har han gjort fina resultat med framför allt Örebro. Så det är bara att önska Peter och klubben lycka till.

[ad_dropper zone_id=”762″]

Annars då? Det pratas visst om att Robin Alvarez är på väg tillbaka och det hade varit väldigt trevligt om det blev så. Det är en duktig spelare som har gjort fina resultat i Djurgården och vill han nu komma hem och producera för sin moderklubb ett tag så är det bara att tacka och ta emot.

Redan förra veckan blev det ju klart med Nichlas Hardt och det är ett supernyförvärv, en spelare med stort hjärta som jobbar stenhårt på isen.

———————-

Jag har förstås följt SHL-kvalet och kan bara konstatera att det är en katastrof för MODO att trilla ur. Det kommer nog att ta tid innan den anrika klubben hämtar sig och kommer tillbaka.
Faktum är att jag aldrig någonsin sett ett lag vara så överlägset i ett kval och ändå lyckas ramla ur. Det är nästan obegripligt och jag ska villigt erkänna att jag aldrig såg det komma.

Samtidigt är det förstås bara att gratulera Leksand som svarat för en av de absolut största bragderna på riktigt länge i svensk hockey.

Och vilken prestation av tränaren Perra Johansson. Förra säsongen lyckades han kvala kvar MODO i SSL. Den här gången tog han över Leksand som ett allsvenskt bottenlag och kvalade upp klubben i SSL. Vilken bragdtränare – men det måste ha känts konstigt att gå upp på just MODOs bekostnad.

Jag såg måndagens SM-semifinal mellan Luleå och Frölunda och det var länge sedan jag såg ett lag plocka fram de lite elaka metoderna – med bråk och stök – för att störa motståndarna.

Det Luleå gjorde kände jag igen från vår tid med Malmö Redhawks och det kan ju fungera för att skaffa ett mentalt övertag.

Nu vann ju Luleå matchen och jag tror faktiskt att de kan ta sig vidare till SM-final.
Där kommer de nog i så fall att möta Skellefteå.

Anders Svensson

Pantern rustar för säsong två

Tex Williamsson från Tyringe är ett av säsongens nyförvärv.				       Foto: Bildbyrån

Pantern gjorde succé som nykomling i Allsvenskan.

Nästa säsong ska den följas upp. Med en miljon kronor mer i spelarbudgeten.

– Jag tror att det hamnar där ungefär. Men vi blir säkert fortfarande fattigast i serien, säger IK Panterns sportchef Joakim Tillgren.

Framgångsreceptet blir därför det samma som tidigare. Att bygga med unga och hungriga spelare och utnyttja det goda samarbetet med vissa SHL-klubbar, inte minst storebror Malmö Redhawks.

En del är klart. Väldigt mycket återstår.

[ad_dropper zone_id=”698″]

Tränarna Stephan ”Lillis” Lundh och Henrik Nilsson har ersatts av Håkan Åhlund och Fredrik Hallberg. Åhlund fanns på plats redan i år som assistent och Hallberg har Pantern hämtat i Tyringe.

Att Lillis Lundh skulle lämna stod klart rätt tidigt och HV71 där han hamnade var hela tiden huvudspåret.

– Redan i somras tog HV kontakt med oss och frågade om det fanns en möjlighet att lösa Lillis, avslöjar Joakim Tillgren.

– Då blev han kvar, men jag förstod ju att det skulle bli svårt att behålla honom en säsong till. Håkan Åhlund var naturligt att lyfta upp och Fredrik Hallberg har haft fina framgångar både i Limhamn, Kristianstad och Tyringe. Håkan fick möjligheten att påverka och ville ha Fredrik. Jag tror att det blir jättebra, men i förväg är det omöjligt att garantera något. Fråga mig igen i mars så vet jag.

Spikat är även att IK Pantern fortsätter att spela i Malmö Isstadion. Matcharrangemangen har fungerat bra och allt har löst sig så väl att klubben nu tar steget fullt ut och flyttar hela seniorverksamheten till Stadionområdet. A-laget kommer i fortsättningen att både spela och träna i Malmö Isstadion.

– Nu ska bara publiken hitta oss också.

Pantern hamnade till slut på 625 åskådare i snitt, ungefär på budget och ett stort lyft från säsongen före i division 1, men ändå sämst i hockey-Allsvenskan. Klubben vann dock kampen mot de övriga uppflyttningslagen i Malmö.

Malbas, nya i basketligan, stannade på 434 och Malmö FBC, nya i innebandyns SSL, fick nöja sig med 343.

– Det visste jag inte. Bra givetvis, men vi vill ju gärna ha mer. Kan vi nå 1 000 betalande hade det gjort stor skillnad för oss ekonomiskt. Utan att veta så mycket om de andra sporternas villkor kan jag säga att jag är säker på att materialkostnaderna i ishockeyn är skyhögt dyrare. En klubba kostar flera tusen kronor, det går sönder åtskilliga på varje match och träning. Skridskorna kostar 10 000 och varje spelare har två. Bara på material och resor kostar en hockeysäsong 2,5 miljoner kronor, berättar Joakim Tillgren.

En extra miljon ska i alla fall tillföras spelarbudgeten. Den kommer inte att användas till att utöka truppen och bara marginellt till att höja lönerna. Istället tänker Panterns sportchef utnyttja de ökade resurserna till att skriva kontrakt på tio månader och inte åtta som det varit tidigare. I praktiken blir det en lönehöjning.

På spelarsidan återstår det massvis med arbete.

Kalle Östman hade ett kontrakt som gällde även nästa säsong. Han var den ende!

– Nu har jag träffat alla spelarna för individuella samtal, kvartssamtal eller vad man ska kalla det. Bara Oliver Widding Persson har sagt att han lämnar. Han slutar med hockey för att satsa på den civila karriären. Pontus Netterberg kan också bli svår att behålla, det är i alla fall min känsla. I övrigt får vi se. Någon kanske vi släpper, någon kanske får ett bättre erbjudande, men i stort blir det nog så att 15-16 spelare stannar.

Två kontraktsförlängningar är klara. Kim Johansson och Axel Wemmenborn blir IKP-spelare även 2016-17. På nyförvärvssidan har det hittills bara äbrakat loss på målvaktssidan. Viktor Andrén var ju bara utlånad från Växjö och har återvänt dit, men Tex Wiliamsson från Tyrnge som kom till Pantern sent under årets säsong har nu värvats in på riktigt. Dessutom har Joakim Tillgren gjort klart med Oscar Malm från Kallinge/Ronneby.

– Oscar har vi haft ögonen på ända sedan han vann junior-SM med HV71. Det är två bra division 1-meriterade målvakter vi fått in.

Två forwards är också klara. Dennis Svensson ansluter från Kristianstads IK och i samma klubb har Pantern hämtat Södertälje SK-fostrade Thom Flodqvist.

Sedan är det stopp. När träningen kör igång i slutet av april ska betydligt fler vara på plats och att Joakim Tillgren startat med att plocka in forwards är ingen slump.

– För att ta ett steg till måste vi vässa vår effektivitet, det vill säga göra fler mål och bli bättre i power play. I power play var vi sämst i serien med en procent på tio. Uselt. Det var dessutom bara Sundsvall som gjorde färre mål än vi i serien. Å andra sidan var det bara Tingsryd som släppte in färre mål än vi gjorde så försvarsspelet var starkt.

Sundsvall håller nu på att trilla ner i division 1 och Joakim Tillgren döljer inte att han gillar det.

– Sundsvall och Asplöven är trevliga lag. Men för en fattig klubb som IK Pantern är det bra om de åker ur. Vi tjänar massvis med pengar på att slippa resa till Sundsvall och Haparanda!

Ole Törner