Översjö ser fram emot nya utmaningen

Mattias Översjö kommer att fortsätta träna med Eslövs AI trots att han spelar i polska ligan.
Foto: Bildbyrån

Efter sex säsonger i Eslövs AI lämnar Mattias Översjö för spel i polska topplaget Olimpia Unia Grudziadz. Men Eslövsborna kommer att se honom på stadens gator även i fortsättningen.

Han kommer att bo kvar i Eslöv och fortsätta att träna med Eslövs AI.

– Jag kommer bara att spela matcherna med Olimpia Unia Grudziadz.

– De betalar resorna fram och tillbaka och det blir spel i polska ligan och Champions League med dem. All den övriga tiden ska jag vara i Eslöv, berättar Mattias Översjö.

Den lösningen gillar han.

[ad_dropper zone_id=”1174″]

– Eslöv har ju blivit ett pingiscentrum med högklassig träning och många bra spelare samlade. Flera spelare som ligger högt på världsrankingen, men som inte ingår i laget kommer ju dessutom hit för att träna med oss. Det har jag haft nytta av i sex år och det är jättebra att jag kan fortsätta att bo och träna här.

Vad är det som gör träningsmiljön så bra?

– Att alla i klubben hela tiden strävar efter att bli bättre och utvecklas. Spelarna gör det, likaså alla tränarna och inte minst ledningen med ordföranden Thomas Andersson i spetsen. Ingen slår sig till ro för att man vunnit mycket utan alla diskuterar hela tiden vad som går att göra för att det ska bli ännu bättre.

Att det inte skulle bli en fortsättning för 24-årige Mattias Översjö i Eslövs AI – som vunnit SM-guld alla säsongerna han spelat i klubben och var i Champions League-final för ett par veckor sedan – har dock varit klart en längre tid.

Ersättaren är redan värvad i ungraren Daniel Kosiba och Mattias Översjö gjorde rätt tidigt klart med TTC Hagen i den prestigefulla tyska Bundesligan. Men den övergången fick plötsligt stoppas när TTC Hagen drabbades av akuta ekonomiska bekymmer och gick i konkurs.

Då gällde det att snabbt hitta en ny klubb och det blev alltså Olimpia Unia Grudziadz, som Eslövs AI slog ut i semifinalen i årets Champions League-slutspel och besegrade i finalen i förra säsongens ETTU-cup.

Ett sämre lag än Eslövs AI med andra ord, men ett bättre än Hagen och ett av Europas fyra bästa.

– Det var en av våra tränare, Peter Sartz, som tack vare sina goda internationella kontakter fixade kontraktet i Polen och jag är mycket nöjd.

Fick du en sämre ekonomisk uppgörelse i Polen än du fått i Tyskland?

– Jag fick en betydligt bättre! Tysklandskontraktet var faktiskt inte särskilt bra ur den aspekten och den polska ligan är numera stark.

Hade du samma överenskommelse med TTC Hagen när det gällde att att bo kvar och träna i Eslöv och bara åka iväg till matcherna?

– Ja, det var mer eller mindre en förutsättning. Det är som sagt här jag vill vara.

Så för Mattias Översjös del slutade konkursen i Tyskland med att han fick ett snäppet bättre kontrakt med ett något bättre lag.

Han tycker också att det är dags att prova något nytt.

– Jag har spelat i Pingisligan i Sverige i åtta år nu, varav sex i Eslövs AI, och behövde nya impulser. I Champions League gick det riktigt bra, men i ligan har jag tyvärr stagnerat lite och kvoten i år var inte alls så stark. Nu ska det bli kul att spela i den polska ligan. Olimpia Unia Grudziadz var polska mästare förra året och ser ut att bli det igen, man vann den första finalen.

– Än har jag dock inte riktigt klart för mig hur den polska ligan spelas med slutspel och sånt. Jag vet bara att det är tolv lag med.

Hur tror du att det kommer att gå för Eslövs AI nästa säsong?

– Jag tror att det blir väldigt svårt för de övriga lagen att knäcka dem. Det mesta talar för att de vinner igen och jag känner mycket väl till min ersättare Daniel Kosiba. Vi har mötts och han är duktig.

Hur lång tid tog det för dig att smälta Champions League-finalförlusten?

– Det tog verkligen lång tid och det kan fortfarande kännas bittert ibland. Inte minst för att vi var så nära och att det därför är så frestade att gå omkring och tänka saker som att om vi inte förlorat den bollen där eller den bollen där hade det kunnat sluta helt annorlunda. Men det hjälper ju inte. Pontoise Cergy gjorde det bra och man kan ju vända på allting också och säga att det var starkt av oss att komma tvåa i Champions League.

Tycker du att ni fått hyllningarna som prestationen förtjänade?

– Hemma i Eslöv, utan tvekan med samlingen på torget och allt. Många har dessutom kommit fram och gratulerat. Och de vet att Thomas Andersson och de övriga i klubben inte slår sig inte till ro. Det kan komma nya saker att hylla.

Om Eslövs AI och Olimpia får mötas igen, det har ju trots allt hänt två år i rad, hur går det då med träningen i Eslöv. Kan du träna med laget du ska möta veckan före matcherna?

– Det vill jag inte spekulera i. Mycket ska dessutom till för att det ska hända. Men om det blir så kommer det säkert att gå att lösa. Den där extrema klubbrivaliteten finns inte i bordtennisen.

I pingis krävs det stenhård och högfrekvent träning för att hänga med i eliten. Därför blir det inte många lediga veckor för Mattias Översjö innan det är dags att ta sig an utmaningen i Olimpia Unia Grudziadz där kontraktet är skrivet från september. Men förra veckan var helt fri från allt utom sol och bad och tillbringades i värmen på den grekiska ön Santorini.

– Just nu när jag pratar med dig ligger jag i sanden vid stranden och jag och min flickvän har inte ens letat efter ett pingisbord, hälsar han.

När Eslövs AI mötte Mattias Översjös nya lag Olimpia Unia Grudziadz i Champions League-semifinalen förlorade EAI i Eslöv med 2-3, men vann i Polen med 3-1. Översjö spelade totalt två matcher och vann båda. I hemmahallen slog han Yaroslav Zhmudenko från Ukraina och borta besegrade han Patryk Zatowka från Polen. Det är Zhmudenkos plats i truppen han kommer att ta. Zatowka blir kvar liksom Yoshida Kaii från Japan och defensivspelaren Wang Yang som är fostrad i den hårda kinesiska bordtennisskolan, men tävlar för Slovakien.

När Eslövs AI vann ETTU-cupfinalen mot Olimpia med 3-1 säsongen före Champions League-framgången vann för övrigt Mattias Översjö över Wang Yang. I de två toppmatcherna mot Olimpia Unia Grudziadz i ETTU-cupen och Champions League har Mattias Översjö alltså tre segrar av tre möjliga. Kanske inte så konstigt att klubben nappade när Peter Sartz frågade om de var intresserade?

Daniel Kosiba som ersätter Mattis Översjö i Eslövs AI är 25 år gammal och är för närvarande 134 på världsrankingen. Den placeringen hoppas han kunna förbättra med hjälp av träningen och matchningen i Eslöv. I övrigt blir det samma lag som förra säsongen. Stjärnan Xu Hui har kontrakt med Eslövs Ai i ytterligare två säsonger och Robert Svensson har sagt att han satsa i åtminstone en säsong till. Xu Hui kommer dock att tillbringa sommaren i Kina och ansluter till EAI-truppen i augusti.

Ole Törner

Eslöv hyllade sina pingishjältar

Båda SM-guldvinnande lagen firades stort i Eslöv i måndags.  					                               Foto:  Rickard Petersson / Rpmedia.se

En ynka rutten setboll från the grand slam.
Nu fick EAI nöja sig med ofattbara två SM-guld och ett silver i Champions League.
Bordtennisfebern vill inte lägga sig i Eslöv.

Eslövs AI inte bara befäster sin position som landets ledande bordtennisklubb på herrsidan.
Fyra år efter det att även damerna tagit steget upp i högsta serien så är även dem bäst i landet.

Klubben firade närmast osannolika framgångar förra veckan då det togs SM-guld på både dam- och herrsidan − varpå herrlaget var ett set (!) från att ta hem Champions League-titeln.
− Dubbla SM-guld är naturligtvis hur stort som helst, men personligen har jag inte kunnat smälta förlusten i Champions League-finalen ännu, säger föreningens ordförande Thomas Andersson.

[ad_dropper zone_id=”1092″]

Hyllades. Under måndagen hyllades han, samt spelarna i de båda representationslagen på torget i Eslöv. Kommunalrådet Johan Andersson (S), kommundirektören Eva Hallberg, samt ordföranden i Fritidsförvaltningen Ulrika Odenius – och ytterligare ett tiotal tjänsteman höll i uppvaktningen.
Dessutom delade de ut ett ökat föreningsstöd till EAI som klubben inte hade räknat med.
− Vi fick 10 000 kronor för herrarnas SM-guld, och lika mycket för damernas och Champions League-silvret. Sammanlagt 30 000 kronor alltså, pengar som verkligen gör skillnad i vår verksamhet. Champions League-äventyret var ju inte gratis precis. Att kommunen och så många invånare kom för att hylla oss känns väldigt stort och nog blir man lite stolt över att vi satt lilla Eslöv på kartan, säger Andersson.

Hui tog det hårt. Drygt 300 personer hade sökt sig till torget i Eslöv där samtliga herr- och damspelare tog emot mellanskåningarnas jubel.Men vissa av deltagarna tog Champions League-förlusten i Paris hårdare.
− Xu Hiu mådde inte alls bra efter förlusten. Han tog det väldigt hårt personligen. Tanken var att han skulle åka hem till Kina om några dagar, men han ombokade sin biljett och stack nästan direkt. Vi lider verkligen med Xu som presterat sådan fantastisk bordtennis hela säsongen och ser samtidigt fram emot att han kommer tillbaka efter sommaren, säger Andersson.

Osäker framtid. Övriga herrspelare tog uppståndelsen med ro. Även om deras framtid i klubben till vissa delar är högst osäker.
− Robert Svensson fortsätter ett år till. Med honom är det alltid än säsong i taget. Däremot är situationen för Mattias Översjö väldigt speciell. Han var klar för den tyska Bundsligaklubben Hagen. Vi gladdes åt Mattias som skulle komma till en klubb där han fick ta mer ansvar och utvecklas på alla sätt och gjorde klart med en ungrare vid namn Daniel Kosiba. Han skrev på ett ettårskontrakt. Så gick plötsligt Hagen i konkurs! Nu är han alltså utan kontrakt och vi kan inte ta in honom igen som en fjärde spelare.

Vad händer med Mattias nu då? Det bör ju inte vara överdrivet svårt för en Champions League-finalist att hitta en ny klubb?
− Vi får väl se vad som händer. Klubbar i Tyskland, Frankrike och Polen har visat intresse, och även vissa svenska klubbar såklart. Mattias vill gärna stanna kvar och bo och träna i Eslöv. Jag är övertygad om att situationen löser sig inom några veckor. Vi tänker hur som helst inte lämna Mattias i sticket.

Många förfrågningar. På damsidan är kontraktsförhandlingarna med samtliga nyckelspelare inte färdiga ännu.
− Men det verkar som att både kinesiskan Li Xin Yu samt Naomi Owen och Stefanie Christensen fortsätter nästa säsong.
Thomas Andersson antyder samtidigt att klubben sitter i en mycket angenäm sits i och med de dubbla SM-gulden.
– Vi har fått förfrågningar från spelare både i Sverige och utomlands som är intresserade av att spela för oss. Vi får väl se vad som händer.

När får vi se damlaget ge sig ut i Europa då?
− Vi funderar som bäst på det just nu. Steget från den svenska ligan till att möta lag ute i Europa är väldigt stort. Större än i herrarnas fall. Idag fick jag anmälningsblanketterna från förbundet till ETTU-cupen och Champions League och vi har 14 dagar på oss att bestämma hur vi ska göra.
– Champions League är nog uteslutet, det blir den något enklare Europacupen som i så fall är aktuell.
– Vi vill inte ta för stora steg direkt utan växa i vår kostym sakta men säkert. Dessutom kostar det ju en del att spela ute i Europa.

Är du annars överraskad att även damerna tog SM-guld?
− Imponerad är jag hur som helst. Vi ska ju dessutom tänka på att vi har två lag i högsta ligan. Vi har verkligen etablerat oss i toppen inom dampingisen.

Vad tror du att det betyder för bordtennisåterväxten i Eslöv att ta dubbla SM-guld, Champions League-silver och att hyllas offentligt av kommunen?
− Massor. Som jag sa har det redan lett till att fler bordtennisspelare hör av sig till mig eller Peter Sartz. Men det innebär förhoppningsvis också att fler ungdomar vill prova på sporten och att sponsorerna känner att de får resultat tillbaka.
– Vi är redan bra på att ge tillbaka till sponsorerna genom att ställa upp på allt från att spela på fritidsgårdar, företag och annat.

Många ungdomar. Idag har EAI cirka 300 medlemmar. Hälften av dessa är ungdomar mellan 7-18 år.
Rekryteringen sker ofta via ett välsmort samarbete med skolorna.
− ”Bästa fyran” är ett lokalt projekt som blivit väldigt etablerat. Sedan tror jag att den familjära stämningen i klubben är väldigt nyttig. I vår träningshall umgås A-lagsspelarna tillsammans med de yngsta. Det händer ofta att de hjälper de yngre med träningen och det både utvecklar och sporrar.
– Bordtennis är dessutom en sport som är väldigt enkel och billig att prova på. Bordtennisbord finns ju redan på de flesta fritidsgårdar och i alla skolgympasalar. Och nu, med dessa internationella framgångarna, stärker EAI sitt varumärke ännu mer, menar ordförande Thomas Andersson.

Christoffer Ekmark

Krönika: En suverän säsong av Eslövs AI

Skånesports MFF-expert Ole Törner.

Ska erkänna direkt.

Egentligen hade jag tagit ut Eslövs AI:s Champions League-seger i förskott.

Utgångsläget var så bra, bygget så stabilt och så har ju EAI Xu Hui som under alla sex säsongerna i kubben varit pålitligheten själv på världsklassnivå.

Vad händer då? Jo, det är just Xu Hui som sviktar och för första gången någonsin förlorar båda sina singlar. Han hade inte gjort det i Pingisligan, inte i ETTU-cupen och inte i Champions League heller. Och så gör han det i finalen!

Bitter besvikelse givetvis, särskilt som marginalerna var så supersmå. Till slut vann Pontoise Cergy Champions League på setskillnad. Om Xhu Hui utnyttjat någon av de sammanlagt tio setbollar han missade i matcherna mot Marcos Freitas och Tristan Flore hade det blivit 14-14 i set istället för 13-15 och då hade Eslövs AI vunnit bollräkningen. Freitas och Flore är normalt sett heller tillräckligt bra för att vinna med 3-1 mot Xu Hui.

[ad_dropper zone_id=”1092″]

Men för första gången var Xu Hui mänsklig, tagen av stundens allvar och nästan krampaktig i spelet. Då tycker jag att det är viktigt att komma ihåg två saker:

1.) Även om det inte blev en Champions League-titel var Eslövs AI:s säsong suverän. Sverige är en stor pingisnation med gigantiska framgångar. Ändå var det första gången ett svenskt klubblag överhuvudtaget var framme i en final i turneringen! Veckorna före finalen vann dessutom klubben SM-guld både för herrar och damer. Herrguldet var det tionde på de elva senaste åren. Svensk bordtennishistoria rymmer många dynastier med dominerande klubbar, bland annat vann Norrköpingslaget Wirgo sju SM i rad. Den pågående EAI-dynastin är dock den största.

2.) En enda match – hur viktig den än är – ruckar givetvis inte en bit på Xu Huis betydelse för Eslövs AI. Han har länge lyft laget och burit det på sina axlar. I grupp- och slutspelet i Champions League har han i år kvoten 17-6 och då har många av motståndarna varit på världsklassnivå. Hemma i Eslöv slog han både Freitas och Flore. Lätt. Robert Svensson fick kvoten 6-10 och Mattias Översjö 6-6.

Vi ska heller inte glömma bort att det var väldigt bra gjort av Pontoise Cergy att vinna trots det usla utgångsläget. Om ett svenskt lag – typ Eslövs AI – hade gjort det hade vi snackat om bragdvändning.

Eslövs AI kommer att fortsätta att dominera svensk pingis och utmana internationellt. Med Xu Hui fortsatt stark och i vassen lurar stortalangen Truls Möregårdh, tvåa i världen i sin åldersklass. På damsidan har dominansen dessutom bara börjat. Årets SM-guld var det tredje på de fyra senaste säsongerna. När Eslövs AI bestämde sig för att bli bäst där också gick det snabbt.

EAI är värt mycket mer uppmärksamhet och beröm än man får i dagens medielandskap.

Ole Törner

 

von Scheele laddar inför OS i Rio

Thomas von Scheele har en hektisk sommar framför sig.                             		Foto: Bildbyrån

Hemma i Malmö förbereder Thomas von Scheele sig för sommarens OS i Rio.

Den senaste tiden har förbundskaptenen för damlandslaget i bordtennis nämligen haft nästan full utdelning för sina spelare.
Först klarade Li Fen och Matilda Ekholm utan större problem kvalet till OS och sedan passerade de även nålsögat att bli uttagna i den svenska truppen av Sveriges Olympiska kommitté.

– Kvalet var extremt tufft med många väldigt duktiga spelare. Efter det hade jag på känn att både Li och Matilda skulle bli uttagna, säger Thomas von Scheele.

[ad_dropper zone_id=”1057″]

Inget damlag. Full utdelning hade dock inneburit att Sverige även fått med ett damlag i OS.

– Uttagningen baseras på rankingen. Vår tredjetjej har gått framåt mycket, men Li Fen har på grund av skador och annat inte kunnat tävla så mycket internationellt och Matilda Ekholm har heller inte fått de där riktigt avgörande resultaten. De tolv bästa får vara med, vi är nummer 13.

Li Fen. Klar för OS. Foto. Bildbyrån

Li Fen. Klar för OS.
Foto. Bildbyrån

Men i mitten av april när OS-kvalet avgjordes i Halmstad visade Li Fen, som tävlar för Malmö IF men mestadels tränar i Eslöv, att de envisa problemen hon haft med en arm var över.
Hon imponerade och Matilda Ekholm visade också god form.

Matilda Ekholm, också klar för OS. Foto: Bildbyrån

Matilda Ekholm, också klar för OS.
Foto: Bildbyrån

Rutinerade. Att det är två rutinerade spelare Sverige skickar till OS är rätt uppenbart. Fen är 39 år och Ekholm 33. Båda har därför lagt extremt många timmar i träningslokalen och har en tävlingsvana som få andra.

– Bordtennis är en sport det tar tid att bli bra i och när man väl blivit det kan man fortsätta att dra nytta av det länge. Själv började jag prestera mitt bästa singelspel först när jag fyllt 27. Sedan förstörde ryggproblemen jag drabbades av mycket och det tog lång tid att komma över. Men det är också en talang och styrka, att klara den tuffa träningen och skador, säger Thomas von Scheele.

– OS är en speciell tävling också. Det gäller att kunna skärma av allting annat och prestera just då. Rent styrkemässigt är VM svårare eftersom det är så många fler spelare från de allra bästa länderna som får vara med då. Men de särskilda utmaningarna vid ett OS jämnar ut det.

– Egentligen kan man säga att det som händer nu fram till avresan avgör allt. Min uppgift blir att se till att förberedelserna blir bra, försöka undvika skador och sjukdomar och om det ändå händer se till att det inte blir någon stress att komma ikapp.

Japan och Korea. Både Li Fen och Matilda Ekholm kommer att åka till Kina och träna och ställa upp i Japan Open.

Li Fen är även anmäld till Korea Open. Alldeles före avresan till Rio där singelturneringen startar den 6 augusti har man bokat in ett läger i Portugal.

– Det som återstår att bestämma är hur många dagar vi ska vara i Portugal. Vi har en inbjudan där vi kan avgöra det själva, berättar Thomas von Scheele som inte kommer att åka med till Kina och Japan.

– Jag förbereder ungdomarna inför deras EM. Men allt är planerat.

Rutinerade Fen och Ekholm har en ännu mer erfaren förbundskapten.

47-årige Bollnäsfödde Malmöbon Thomas von Scheele har levt hela sitt vuxna liv − och en stor del av sin barndom − inom pingisen.

– Jag testade precis alla idrotter när jag var liten. Vi hade skidbacke i Bollnäs och bandyn gick ju inte att undvika. Men bordtennis blev det nog av en så enkel anledning som att jag kände att det var där jag kunde bli bra. Och sedan kom jag in i det livet, gjorde inte mycket mer än att träna och tävla. Alla vi som höll på blev nog rätt insnöade. Därför kändes det riktigt tungt när jag till slut insåg att ryggen inte höll för fortsatt elitsatsning.

– Precis när det börjat lossna singelmässigt funkade det varken med rehab eller något annat jag försökte och jag gick sjukskriven i ett år. För många lediga timmar att fundera på och omställningen till att inte vara pingisspelare längre innebar att kanske två år i stort sett försvann för mig. Men sedan har jag kunnat hålla mig kvar i den världen ändå som ledare.

Golf och musik. Två stora intressen utanför bordtennisen har dessutom följt Thomas Von Scheele genom karriären.
Det första är golfen.
– Golf har blivit en passion för mig.
Det andra är musiken.
– Ett tag i tonåren var jag fanatiskt, närmast osunt, intresserad av The Smiths. Jag satt och analyserade vartenda ord i texterna. Smiths är fortfarande ett favoritband tillsammans med New Order. Jag var för ung för att känna samma sak för Joy Division. Kent har jag också följt och jag har fixat biljett till deras sista konsert i Malmö.
– Musiken har hjälpt mig att hantera motgångar, säger Thomas Von Scheele och börjar prata om konserter på Store Vega i Köpenhamn och att Pär Gerell i herrarnas OS-trupp är helt besatt i Bruce Springsteen.

Caddie på touren. Golfintresset har för övrigt lett till att Thomas gått caddie på den svenska golftouren. Förre lagkamraten i Malmö FF:s bordtennis Stefan Nilsson blev nämligen parallellt med pingiskarriären så bra i golf att han började satsa i den sporten istället.

Han kvalade till och med till Europatouren och på ett par tävlingar i Sverige hängde kompisen Thomas von Scheele på som caddie.

– Det var skitkul. Jag har kvar mitt handicap på 4,5, men Stefan var så väldigt mycket bättre!

Sedan ungefär tre år tillbaka har dock allt det här fått stå tillbaka för något helt annat. Närmare bestämt Thomas och sambon Pernillas dotter Izabella.

Missar inte Kent. När Skånesport gör den här intervjun på ett fik i köpcentret Emporia ska han bara någon timme senare hämta henne på dagis och mycket av tillvaron kretsar numera kring det stilla familjelivet i lägenheten i stadsdelen Dockan.

– Fast Kent-konserten tänker jag inte missa. Jag landar med ett flyg samma dag, så om planet inte är i tid blir jag sur.

Hur många resdagar har du om året?
– Om du frågat mig 2008 hade jag sagt 250. Nu är det betydligt färre. Men i snitt en till två veckor per månad är jag borta.

Vart reser du helst om du själv får bestämma?
– Till Japan. Jag älskar precis allt med det landet. Kanske för att jag hade en japansk sponsor när jag tävlade och därför tillbringade mycket tid där. Men Japan är fantastiskt.

Blir det Bollnäs eller Malmö som pensionär?
– Oj, jag har bott i Malmö mer än halva mitt liv nu och gillar det verkligen. Samtidigt var det i Bollnäs allt började. Jag vet inte. Men jag älskar att vara Malmöbo.

Gefle före MFF. I en kamp mellan MFF och Gefle IF vinner dock Gefle. Inte för att Gävle är den stora staden för en Bollnäsbo, för det är den, eller för att han har något speciellt favoritlag, för det har han inte, utan tack vare systern Eva von Scheele.
I flera år nu har hon varit anställd som klubbdirektör i Gefle IF.
– Om syrran är klubbdirektör för ett allsvenskt lag är det klart att man följer det lite extra. Fast nu ska hon ju sluta. Hon messade mig och berättade det ett par dagar innan det blev officiellt.
– Hon har gjort ett gott jobb där. Hoppas att de klarar sig kvar ändå, säger Thomas von Scheele.

Ole Törner

Brandmannen som tänder till i Champions League

Robert Svensson under Champions League-final 1 mellan Eslöv och Pontoise. Foto: Bildbyrån

Robert Svensson är en av de tre musketörerna som fört fram Eslövs AI till ett gyllene läge i Champions Leaguefinalen i bordtennis.

Vi tog ett snack med ”Robban” − Upphäradspojken som mellanskåningarna har tagit till sitt hjärta.

Ärligt talat, Robban, hur kommer det sig att man blir pingisproffs?
− Ja, det var en bra fråga. Hur gick det här till egentligen? Som ung provade jag på alla sporter som min brorsa provade på och man tenderar ju att välja att satsa på de saker man är bra på. Jag kommer ihåg att jag gillade bordtennis mer än vanlig tennis för att vi fick spela mycket mer och inte så och vänta på plantid.
– Men jag höll på med både hockey och fotboll också lite grand. När pingisvalet var gjort flöt allt bara på.

Kan man leva på det?
− Nja. I Sverige är det nog bara någon enstaka som kan det. Jag jobbar heltid som brandman i Trelleborg.

[ad_dropper zone_id=”976″]

Hur mycket tränar ni och vad är det man utvecklar efter 30-årsdagen i den här sporten?
− En bra vecka kommer jag upp i sju pass, men det där kan variera.

Du är 32 bast nu. Känner du att du fortfarande utvecklas inom något område?
− Jodå. Jobbet som brandman gör bland annat att min fysik är bättre och efter att tidigare mest ha tränat bål och ben känner jag att mer styrka i armar och överkropp gör att jag kan stå upp bättre när jag hamnar i pressade lägen. Sedan finns det såklart små detaljer som man vässar till efter hand.

Om jag, som trots allt vann klassgympans rundpingisfinal i högstadiet i Sösdala 1993, skulle gå en tresetsmatch mot dig – hur många bollar tror du att jag skulle lyckas vinna?
− Du skulle nog få förlita dig till en och annan kantboll eller nätrullare. Servereturerna tror jag inte du skulle lyckas få tillbaka någon på min sida bordet. Åtminstone inte i början av matchen, möjligtvis en och annan boll om du lär dig läsa skruvarna.

Äh lägg av! Jag spöade Markus Larsson i finalen, han var grym. Och så mycket kan jag väl inte ha tappat på 23 år?
− Vi får väl prova då…

Beskriv, så att vanligt folk begriper, hur stort det är med Champions League-final.
− Eftersom jag inte spelar landslagspingis längre så kan det inte bli större. Man har vigt sitt liv åt den här sporten och på klubblagsnivå går det inte att komma längre.

Vad har du på din pizza?
– Oxfilé och béa.

När nationalsången spelades inför den första CL-finalen avslutades det med att din största fan ställde sig upp och skrek ”Jag jag vill leva jag vill dö i Eslöv” så att det hördes ända bort till Örtofta. Du stod bara och log då. Vad minns du av den stunden?
− Mange, som sjöng, är lagets största fan. Han har inte missat en match den här säsongen. Och jag visste ju att det skulle komma. Att sedan alla andra inte var beredda på det var en rolig grej.

Det klippet har förresten blivit en viral succé med 100 000 visningar!
− Jo, jag har sett det. Skitkull!

Samma kille har en egen ”Robban olé olé-ramsa” som han sjunger mellan dina bollar. Betyder det något för dig?
− Ja, verkligen. Man känner så mycket glädje när man hör honom. Det är bara kul. Men under match är det inte alltid som jag uppfattar det. Då är man så inne i sin bubbla.
Jag mötte honom nyss i spelbutiken nere på stan. Han ville att ja skulle hälsa så mycket.
− Jaså, va kul!

Hur upplevde du annars Hexenkessel-stämningen i hallen under den matchen? 900 personer på läktarna skapade ju ett bra tryck.
− Det var enormt stort. När man jublade efter en poäng och inte hörde sig själv skrika på grund av allt jubel från läktarna − då tände man till på alla cylindrar. Det är lite samma sak där dock, man är så inne i sin egen värld med fullt fokus på sin uppgift att man inte tar in allt runt omkring.
– När man sitter på bänken däremot tillsammans med tränaren och de andra lagkamraterna som inte spelar så skapas det en speciell ”vi-känsla” som normalt sett inte infinner sig.

När Xu Hui spelade för att att vinna sin match och tog Eslöv till en 3-1-ledning så värmde du upp inför en eventuell femte match. Men ärligt talat, kan man låta bli att titta på den där matchen som är så ofantligt viktig?
− Jag mår så djäkla dåligt av att gå omkring och vänta på att den matchen ska spelas färdigt för att eventuellt spela en helt avgörande match − så jag brukar gå ut från arenan. En promenad där jag inte hör hur det jublas. Just den här matchen hade jag ändå hyfsad koll på, men det var först när Xu ledde med 2-0 i set och 8-4 i det tredje som jag vågade gå ner till bänken.
– Hade Xu förlorat det setet hade jag inte kommit tillbaka. Vi är rätt vidskepliga av oss… Men nu vann han och jag ville vara med och ge honom den stöttning och glädje han förtjänar från resten av laget.

Hur vältränade är pingisspelare konditionsmässigt, om marathonlöpare är index 100 och innebandyspelare är på index 20?
− Vi ligger nog högt även om det är svårt att mäta på det sättet. Bordtennisspelare har generellt grym syreupptagningsförmåga och när det gjordes tester på JO Waldners tid visade det sig att pingislandslaget var ett av de bästa landslagen konditionsmässigt.
– Så jag tror att vi ligger närmre marathonlöparen än innebandyspelaren…

Vad är det för tics ni bordtennisspelare har när ni torkar av bordet vid nätet strax innan en serve?
− Reglerna säger att man inte får torka av sina händer med en handduk förrän efter var sjätte boll, så i just detta fall handlar det en del om att få bort handsvett. Men visst gör man den där rörelsen många gånger utan att behöva det, för att det handlar om rutiner.

På tal om tics. Vad tycker du om motståndare som ritualskriker ett visst ord efter vare vunnen poäng? Du är rätt tyst i jämförelse med många andra spelare…
− Ibland kan det vara provocerande, speciellt när man inte i fas. När man är fokuserad hör inte ens de de där ljuden.

Ostron eller spättekaka?
− Spättekaka. Ostron har jag knappt käkat. Det verkar inte vara något för mig.

Painriche eller kavring?
− Kavring. Gärna med ost.

Champagne på balkongen eller en romocola på groggverandan?
− Lite lyx kan man väl få unna sig? Jag säger nog champagnen. Förhoppningsvis finns det anledning till ett sådant glas senare i sommar…

Christoffer Ekmark

FAKTA:

Namn: Robert Ingemar Svensson
Ålder:32
Bor: Eslöv
Yrke: Brandman.
Spelar: Bordtennis på världselitnivå.
Familj: Sambon Caroline och dottern Tindra 4 och sonen William 2
Bil: En Volvo V70 en S40. Det är bara hunden som saknas för det optimala Svenssonlivet…
Musik: Jag är allätare, men gillar att börja dagen med lugn akustisk musik.
Spelare som inspirerat mig: JO Waldner och Jean-Philippe Gatien.
Paradrätt i köket: Senast jag lagade mat på egen hand var när jag skulle bjuda min sambo på middag för första gången. Det blev ris, kotlett i ugn och bea. Jag vet inte om det var för att det var så gott, eller om det helt enkelt var så att hon tyckte synd om mig, som gjorde att hon stannade kvar.
Favoritbortamatch: Pontoise i en Champions League-final.
Blir arg när: När någon agerar falskt och orättvist och när Frölunda förlorar i hockey.
Blir glad när: Av att få umgås med familj och vänner.

Nedslag: Hur stort som helst, Eslöv!

Vilket gäng! Eslövs pingismatadorer har ett järngrepp om Chapions League-finalen. Mer bilder från tillställningen finns på Skånesports Twitter- och Instagramkonton.
Foto: Bildbyrån

Champions League-livet.
Sådant lever man i Eslöv.
I Eslöv!!!

Champions League-final 1 av 2
Eslöv-Pontoise 3-1 (Eslövshallen)
”Det här kommer aldrig att hända igen. Det går inte att missa.”

Så sa en av de knappt 1000 personer som sökt sig till Eslövshallen för att se EAI ta sig an Pontoise Cergy i den första finalen av två i Champions League.

Att Xu Hui sedan seglade hem den fösta otroligt viktiga matchen gav publiken ordentligt med luft under vingarna. Vuxna män med årets första solbrännor och en hel generation pingis i sitt dna skrek och vrålade mellan bollarna som om det vore ett handbollsderby. vi har sett slutspelsmatcher i den här hallen som inte aft hälften av den stämning som det nu bjöds på.

[ad_dropper zone_id=”976″]

När Robban ”Olé olé” Svensson sedan förlorade sin match i raka set, trots att han hade en del egna setbollar, plågades hemmafansen. 2-0 där hade smakat gås med sås. Och Robban var ju riktigt bra.

Men så kom han. Mattias Översjö. Med handleder som maskingevär och ett psyke av stål städade han av sin fransoskines med 3-1 i set. 2-1 i matcher därmed och publiken jublade som galningar åt Översjö som gjorde en av sitt livs stabilaste insatser.

När Mattias jublade åt matchbollen förstod både han och varenda kotte i 0413-land att detta verkligen händer. God damn it! Eslöv har grepp om Champions League-titeln.

Champions League för bövelen! Inga hedersamma SM-slutspel. Inga hittepåeuropacuper. Vi snackar titlar på högsta nivå!

Manegen var krattad för Xu Hui. Kinesen som flyttade till Eslöv för sex år sedan och nu rotat sig såpass i den mellanskånska myllan att han skickat hit både fru och barn och ämnar stanna här ett bra tag till. Stackars Marcos Freitas stönade och stånkade när han tog sina tröstpoäng, men Eslövsspelaren sopade till slut banan av honom med 3-0 i set.

Returen spelas den 29 maj i den norra förorten till Paris. Att Xu Hui ska förlora då känns inte jättetroligt… Kommunalråden Johan Andersson (S) och Henrik Wöhlecke (M) bör redan nu fundera på hur laget bör hyllas på torget om några veckor och hur staden ska marknadsföra sig de närmsta åren.

Champions League-mästare. Hur många kommuner hade inte offrat en halv socialförvaltning för att ha tillgång till ett sådant vapen. Nu är det nära för Eslöv…

Christoffer Ekmark

BETYG PÅ BESÖKET:

Underhållning: 5,5
Varje vunnen boll kändes som en volleyträff i krysset och varje förlorad poäng som en hästspark i skrevet. Långa dueller varvades med snärtiga servereturer som fick ens egna reflexer att likna en sengångare i slowmotion. Knappt tusen personer på läktarna bar fram sina spelare och nationalsångsförfarandet blev en viral succé sedan eslövs trognaste supporter i föll hall gastat ”Ja jag vill leva jag vill dö i Eeeeeeeslöv”. Och vem vill inte det numera? Leva i Eslövs alltså?

Underlag: 3
En röd matta. Hur det är att spela bordtennis på har vi ingen aning om. Ståtligt var det hur som helst.

Publikplats: 5
Bordtenniskulturen i Eslöv är stark och när laget behövde stöttning som bäst ställde stadens invånare upp på bästa tänkbara sätt. Det blev aldrig helt slutsålt, men 900 personer skapade en gry atmosfär.

Domaren: 5
När jag blir stor ska jag bli pingisdomare. Res jorden runt, sträck näven i skyn när en spelare tagit poäng och vänd på poänglapparna. Skulle du mot all förmodan göra en miss är det ingen fara. Det finns nämligen en till (!) domare på samma match som har exakt samma uppdrag. Båda iklädda stela kostymer som gav en härlig mellanchefsaura.

Matchställ: 3
Anonymt mörkt i hemmalaget och rött hos grodkäkarna. Vi hade förväntat oss mer.

Musiken: 4
Bordtennis är en sådan där sport där man som novis inte vet om det ska spelas Beethovens klassiker från P2:s kulturtimme eller om det är rock’nroll-drag. Nu lirades det blytung Ibiza-house från start till målgång och gjorde hela spektaklet till ett glimrande pingpongdisco. Starkt jobbat – stämningen höjdes verkligen tack vare DJ:n.

Korven: 4
Välkokt av varierande storlekar. Serverades med två olika sorters senap; Hultbergs och Jonnys. I inomhushallar kan det inte bli mycket stabilare om man inte utmanar räddningstjänstens deprimerande föreskrifter kring träkolsgrillning vid kortsidorna.

Parkering: 5
Lapplisorna höll sig hemma. Tur det eftersom undertecknad fulade rejält och ställde sig precis utanför entrén för att lasta av 6 buntar tidningar som sedermera delades ut till besökarna. Hade vi gjort samma sak på Stadionområdet i Malmö hade någon med panik i rösten ringt efter en bogseringsfirma alternativt den ukrainska maffian som inom loppet av en halvtimme sålt kärran på svarta marknaden. Eslövsborna ryckte på axlarna och knäppte en läsk.

Dasset: ?
Vem hade tid att gå på muggen under en sådan här match?

Betygskala:
6- Bosse Larsson-klass
5 – Jan-Ove Waldner-klass
4 – Mycket bra
3 – Vi är nöjda
2 – Njaaaa…
1 – Ålahueklass
0 – 031-klass

Xu Hui tror på segerchans i Champions League-finalen

Xu Hui är superstjärnan som kan göra Eslövs AI historiskt i den kommande Champions League-finalen.
Foto: Bildbyrån

Eslövs AI kan inom kort vinna Champions League. Det hänger mycket på lagets stjärna Xu Hui.

Den 7 maj spelas det Champions League-final i Eslöv inför, förhoppningsvis, fullsatta läktare.
Hemmastjärnan Xu Hui är huvudnyckeln till seger.
När Eslöv marscherat fram genom Europa och gått från att vara en frisk svensk uppstickarfläkt till ett absolut topplag − med final i Champions League framför sig − så är det med Xu Hui längst fram i frontlinjen.

Inte landslagsman. Kinesen har inte bara fräst fram i Elitserien som den överlägset bäste spelaren i de sammanhangen − utan är även en av världens bästa spelare.
Eftersom han inte är landslagsman för Kina har han inte kunnat spela på världstouren, reglerna är nämligen sådana, och därmed har han ingen officiell ranking.
Och att gissa sig på vilken position han skulle haft om så varit fallet, det är han alldeles för blyg för att försöka med.
Tränare Peter Andersson, däremot, har lösare tyglar på sig själv.
− Vad tror du Xu? Tionde-femtonde plats på världsrankingen? Det känns väl rimligt?
Xu ler generat och tittar ner i sin telefon.
2010 kom han till Eslöv. Klubben har haft kineser i sina matchtröjor tidigare och när det blev dags att förnya blev de tipsade av sin kinesiska kontakt. Xu var rätt man.
Utan att kunna ett ord svenska, eller engelska för den delen, reste Xu från åttamiljonersstaden Shenyang till den mellanskånska myllan.
− Till en början var det inget vidare. Svensk mat och det kalla klimatet var ingenting för mig, flinar Xu.

[ad_dropper zone_id=”898″]

Google translate. Kommunikationen med lagspelarna och tränare Andersson sker mycket via Google Translate.
Xu försöker att förstå de frågor han får, men skruvar ofta på sig.
Att bli intervjuad är uppenbarligen inget han är bekväm med eller van vid.
Att det skulle bli pingis för Xu var ingen självklarhet från början. 33-åringen minns tillbaka till barndomen:
− Pappa spelade lite basket och var allmänt idrottsintresserad, men någon pingisspelare var han inte. Jag var enda barnet i familjen och fick chansen att testa på många olika idrotter, men tidigt upptäcktes det att jag hade viss talang för bordtennis.
– När jag var fem år började träningen. Redan då var det pass uppemot fyra-fem timmar om dagen sex till sju dagar i veckan.
Ändå började träningen ”på allvar” först några år senare.

Hamnade i systemet. − Jag gick bara tre år i normal grundskola. Sedan hamnade jag i ”systemet”. Då var det i princip bara bordtennis som gällde från tidiga morgnar till sena kvällar, säger Xu – och refererar till den idrottskultur som i Kina drillar ungdomar hårt och tidigt för at kunna tillhöra världseliten.
Vad tycker du om att du bara fick gå tre år i skolan?
− Det var inte speciellt bra. Utbildning är viktigt.
Anser du att vi i Sverige är för mesiga eller snälla med att träna ungdomar?
− Njae. Det vore orättvist att jämföra. Det är två helt olika kulturer.
Xu kom att slå sig in i det kinesiska landslaget, men blev aldrig en topp sex-spelare i landet vilket krävs för att få spela internationella turneringar.
Än mindre en topp två-spelare som får chansen att spela OS. Konkurrensen i Kina är närmast bisarrt tuff.
I stället hamnade han alltså i Sverige.
Till en början delade han lägenhet med Martin Översjö, en av lagkamraterna vars utveckling det senaste åren har varit en viktig detalj kring Eslövs stora framgångar i Europa.

”Fullblodsproffs”. – Xu är ett sant fullblodsproffs. Otroligt fokuserad och noggrann kring sitt yrke som bordtennisspelare. Det gäller allt från träning till förberedelser och skötsel av raketar.
Vad har han betytt för din utveckling?
– Mycket. Inte minst försöker han att få träningarna att vara så matchlika som möjligt, säger Martin – för övrigt samma svar som lagkamraten Robban ”Olé Olé” Svensson gav på samma fråga.
Det verkar inte vara någon festprisse att dela lägenhet med?
− Nej, han var väldigt tyst och tillbakadragen. Han kanske tittade på någon serie ibland. Och så vägrade han att sova i sin säng. Han lade madrassen på golvet istället och sover nog fortfarande så.
Xu bekräftar.
− Jag trivs inte i mjuka sängar. Jag sover bättre på golvet. Det är bättre för min rygg, säger Xu och rycker på axlarna.
Stämmer det att du är sponsrad av en lokal kinarestaurang?
− Nej. I början fick jag gå till en restaurang och äta vad jag ville och så betalade klubben. Men nu betalar jag själv när jag går dit. De har god mat.
Efter fem år i Sverige och fru och barn kvar i Kina blev familjesituationen bättre för några månader sedan.
Då flyttade nämligen hustrun Shan Dang Dang och femårige grabben Zhuoxi till Eslöv.
− Det känns mycket bättre att ha dem här. Min familj är det viktigaste för mig och alla trivs. Zhuoxi går i förskola och verkar gilla det. Min fru studerar svenska och kan redan mycket mer än mig.

Xu Hui har blivit mer harmonisk sedan frun och sonen kommit till Eslöv. Foto: Christoffer Ekmark

Xu Hui har blicit mer harmonisk sedan frun och sonen kommit till Eslöv.
Foto: Christoffer Ekmark

Sonen föredrar fotboll. – Jag hoppas att vi kan bo kvar i Sverige och Eslöv i många år till. Det är bra att hon lär sig språket, svenska är väldigt svårt för mig att studera.
Peter Andersson inflikar:
– Hans fru är ett språkgeni. Hon har bara pluggat i fyra månader och kan redan kommunicera riktigt bra.
Om det är en ny generation bordtennisspelare på gång är dock tveksamt.
− Jag har satt in ett bordtennisbord i lägenheten med Zhuoxi visar inget större intresse för det. Han är mer intresserad av fotboll, säger Xu med det största skrattet på hela dagen.
− Han ska få göra precis vad han själv tycker är roligt. Han ska dessutom få chansen att gå i skola ordentligt. Jag har förresten nyss köpt ett litet golfset till honom. Kanske gillar han det?
Under ett av dagens två träningspass i Blomsterbergshallen är Xu den siste att packa ner raketen.
I en bra stund står han och nöter servar. Full koncentration i varje slag. Bottenlös besvikelse när bollen går i nät. En knuten näve när den sitter där den ska.
Koncentrationen är total.
− Xu är väldigt tacksam att träna. Professionell är det minsta man kan kalla honom. Han tar verkligen sitt jobb på fullaste allvar och lämnar ingenting åt slumpen. Och dessutom utvecklas han hela tiden.
– Bara det senaste året finns det små detaljer i hans spel som vi kunnat slipa till, säger Peter Andersson.
Målmedvetenhet är en av faktorerna. Andersson minns tillbaka när Europacupbucklan i Effu-cupen nyss hade bärgats.
− På fullaste allvar i blicken sa Xu ”Peter, nu vill jag inte spelai Effu-cupen mer. Nu är det Champions league som gäller”.
– Han har hela tiden haft det här i sikte och jag tror inte att han är speciellt förvånad över att vi är i Champions League-final.

Vill till världstouren. Oavsett hur det går i finalen mot franska AS Pontoise Cergy (med Kristian Karlsson i laget) har Xu ett annat mål. Att få spela på världstouren och vinna ”egna” titlar.
− Just nu tittar vi på möjligheten att få in Xu i ett landslag annat än det kinesiska. Arbetet med att få till ett svenskt medborgarskap för Xu är redan inlett, men även om han skulle bli svensk på papperet så har förbundet sagt nej när det gäller möjligheten att låta honom tävla under svenskt flagg. Vad jag tycker om det behöver vi inte gå in på, morrar Andersson – som trots allt vill ge Xu:s dröm fortsatt näring.
− Det finns en möjlighet att få honom att tävla för ett annat land.
Vilket då?
– Vi får väl se vilka som ställer sig positiva till den möjligheten. Om det blir Danmark eller Irland eller någonting annat spelar inte så stor roll.
– Jag hoppas att det kan bli av, säger Xu själv.
När denna säsong är över väntar ytterligare två år i Eslöv.
Och förmodligen en del titlar och medaljer.
Vad händer sedan?
− Jag vet inte. Jag vill åtminstone stanna i Sverige och resa tillbaka till Kina med min familj under somrarna.
– Men hur länge jag kan fortsätta att spela bordtennis vågar jag inte gissa på.

Kan bli tränare. Jan-Ove Waldner lade av i år – som 50-åring…
– Hahaha, så länge kommer inte jag att fortsätta. Waldner var en fantastisk spelare.
Peter Andersson verkar dock ha en framtidsvision klar i sin skalle.
− Du kan bli huvudtränare, Xu, och så kan jag vara assisterande.
– Vilket team vi skulle bli!
Xu ler blygt.
I och med Eslövs framgångar i Europacupen och på senare tiden även i Champions League har det publika intresset ökat stadigt.
− Under vanliga seriematcher kan det vara väldigt ödsligt på läktarna, men att spela Champions League-final har verkligen bosatt intresset. Vi hoppas att kunna fylla hela Eslövshallen och ta in över 1000 personer. Det känns inte orimligt, säger Andersson.
− Vi ska göra allt vi kan för att vinna finalen. Det kommer att bli tufft, men jag tror att vi kan göra det, avslutar Xu Hui.
Om EAI rentav skulle gå och vinna kommer det att bli intressant att se vilken segergest Hui gör.
När han sopade hem sin avgörande semifinalmatch mot polska Olympia (efter att ha förlorat sin första match, men sedan fått en ny chans sedan både Robert ”olé olé” Svensson vunnit sina), drog han ner byxorna och jublade i blott kalsongerna.
Förhoppningsvis spelar han även brallorna av AS Pontois.

Christoffer Ekmark

FAKTA

Namn: Xu Hui
Ålder: 33
Familj: Fru och son
Bor: Centrala Eslöv
Spelar: Etta i EAI
Bil: BMW.
Musik: Modern musik, sådant som spelas innan våra matcher gillar jag.
Paradrätt i köket: Gärna en biff. Jag tycker om att grilla.
Blir arg när: människor drabbas av orättvisor. Och ibland över småsaker på tidiga morgnar.
Blir glad när: jag får ha min familj hos mig i Eslöv.

Anders Johansson hyllar EAI

Anders Johansson.
Foto: Bildbyrån

Svenska bordtennisförbundets sportchef Anders Johansson är full av beundran över Eslövs AI:s framfart i Champions League.

– De har redan gjort en fantastisk prestation. Final hade varit ännu vassare och en titel något riktigt stort. Inget annat svenskt lag har ju varit ens i semifinal tidigare.

– Men det Eslövs AI framförallt visar är hur viktigt det är att inte nöja sig med att vara näst bäst. Det gör inte Eslövs AI. Om de inte vinner allt i år kommer de garanterat att satsa vidare på att göra det nästa istället, eller nästa. Och deras vision gäller inte bara att ha ett framgångsrikt herrlag i Champions League. De vill vara ett nav i bordtennis-Europa, berömmer Anders Johansson.

Men han vill även se framgångarna som ett bevis på att svensk bordtennis efter ett antal mörka år flyttat fram positionerna och är på väg att på nytt bli en stormakt i sporten.

– Som i så mycket annat är det bara resultaten som räknas! För fem år sedan när jag började det här jobbet inledde jag med att samla kunniga och starka personer på de olika posterna. Då blir det resultat. Men det gällde att jobba på sikt med OS 2016 som ett första delmål, OS 2020 som nästa och våga prata om det till synes omöjliga.

[ad_dropper zone_id=”541″]

– Nu tycker jag att vi ska våga säga att svensk pingis målsättning är att bli världsbäst på herr- och Europabäst på damsidan. Skillnaden beror på det extra stora gapet i resurser mellan Asien och Europa som finns just på damsidan. Där måste vi vara realister. Men bäst i världen på herrsidan är fullt rimligt, säger Anders Johansson bestämt.

Omöjligt säger säkert många. Till dem har Johansson ett svar.

– Vi har ju redan Europas bäste kadett i Truls Möregårdh och Europas bäste junior i Anton Källberg. Alla har inte riktigt förstått det än…

– Nu blir Anton senior och tar upp kampen med många andra svenska seniorer som också är unga och ligger högt på rankingen. På damsidan tog vi tre medaljer i EM för kadetter. För första gången på mycket länge, kanske någonsin, har vi också ett tiotal damer som verkligen satsar på en elitkarriär på internationell nivå. Tidigare har vi som bäst haft enstaka stjärnor och spelare som nöjt sig med SM och elitseriespel.

Anders Johanssons bästa exempel på hur långsiktigt förbundet numera arbetar är avtalet med fraktbolaget Green Cargo med sikte på 2020. 14-årige Truls Möregårdh från Eslövs AI och Stina Källberg från Borlänge, som numera är verksam i Köping, ska kompletteras med två talanger, en kille och en tjej, och sedan tillförs resurser som gör att de kan satsa under en femårsperiod. Övergripande ansvarig är Peter Sartz.

– Det här är ett genombrott för hur vi vill jobba och vi har redan fått indikationer på att Green Cargo mycket väl kan tänka sig att satsa vidare efter 2020.

– Allt tar tid, de första 2,5 åren jag var sportchef gick mycket ut på att resa runt och ta hand om gnäll och splittring. Men det var nödvändigt. Nu kan vi peka ut vägen med talangprojekt som Green Cargo. Det var med sådana specialinriktade satsningar på ett fåtal utvalda som Hans Chrunak plockade fram världsstjärnor i simningen, påpekar Anders Johansson.

På klubbnivån försöker förbundet att få fler klubbar att lyckas i Europa.

– Halmstad och Söderhamn har potentialen. Konkurrensen skulle Eslövs AI också tjäna på. Jag tycker dessutom att Eslövs framgångar visar att det var rätt att minska antalet lag i elitserien för att få till flera täta och jämna matcher. Att Eslövs AI gör det så bra på alla plan är något som hela Sveriges bordtennis har nytta av och det är ett av många tecken på att vi är på väg att på nytt bli en stormakt i sporten.

– Jag arbetade i 16 år i Tyskland. De har resurser och samma sak gäller Ryssland och Frankrike, som just nu troligen har den bästa ligan i Europa. Men efter att ha varit ute så länge och studerat vad de gör kan jag säga att det egentligen inte finns något som säger att vi inte kan bli lika bra, eller att vi inte ska våga sätta de målen. Just där är Eslövs AI en viktig klubb. De visar att det går och siktar på att vara bäst, säger Anders Johansson.

Ole Törner

Översjö ingen underdog

Mattias Översjö taggad inför fredagens semifinal i Champions League.
Foto: Bildbyrån

Eslövs AI:s tredjeman Mattias Översjö är laddad för semifinalen i Champions League.

Eslövs AI har redan gjort det inget annat svenskt bordtennislag klarat.

Det gjorde EAI genom att nyligen avancera till semifinal i Champions League. Med start hemma i Eslövs på fredagskvällen ska Xu Hui, Robert Svensson och Mattias Översjö föröka ta ett steg till och bli ännu mer historiskt genom att besegra Olimpia Unia Grudziadz från Polen i semifinalen.

– På klubbnivå är det här givetvis det största jag någonsin varit med om. Det ska bli oerhört kul, säger Mattias Översjö, som får finna sig i att spela lite i skuggan av veteranen Robert Svensson och det kinesiska esset Xu Hui.

Men utan en vass tredjeman hade det varit omöjligt att nå så här långt.

Och Översjö är lite för bra för att vara en doldis. Han har EM-guld i lag som kadett 2006 och guld i ungdoms-EM i dubbel som junior 2009. Den titeln tog han med Kristian Karlsson. Just de två framgångarna är det som gör att han tvekar att utse segern i Champions League-kvartsfinalen mot Chartres som det största som hänt i hans karriär inte bara i lag utan även individuellt.

[ad_dropper zone_id=”541″]

– EM väger tungt.

– Fast om vi skull gå till final också är det ingen tvekan. Då är det störst!

EAI-tränaren Peter Andersson pratar om en 50/50-chans. Håller du med?

– Ja. Vi besegrade dem i Europacupfinalen förra året. Efter det har de plockat in en spelare till som gör dem marginellt bättre. Annars är det samma lag. Därför känns det väldigt jämnt.

Hur mycket fokus har ni lagt på att studera svagheter och styrkor hos motståndarna?

– Det gäller att få vårt eget spel att stämma. Sedan är det klart att vi har koll, om det är någon typ av servar en av deras spelare har svårt med eller liknande grejer. Vi kan ju dessutom hela tiden gå in och titta på deras matcher på nätet. Alla matcherna i Champions League webb-tv-sänds. Det vi behöver veta ska vara på plats, men prio ett är att vi själva hittar formen och presterar så nära max som möjligt.

– Jag tränade hårt i två veckor och släppte sedan lite på intensiteten sista veckan före matchen för att hitta formen. Hu och Robert är också bra igång.

Ni börjar hemma, bra eller dåligt?

– Vi brukar alltid välja att börja hemma när vi kan göra det. Därmed kan vi göra en bra match och sätta press på motståndarna i returen. Det var lite så det fungerade i kvartsfinalen också.

I Champions League är det dock inte lilla intima hemmaarenan i elitserien Blomsterbergshallen som gäller utan stora Eslövshallen med en publikkapacitet på cirka 1 500. I en semifinal i Champions League borde den fyllas, men Mattas Översjö vågar inte riktigt hoppas på det.

– Vi hoppas och tror på mycket folk och bra stöttning. Men fullt kan vara att hoppas på för mycket.

Chartres från Frankrike besegrades i kvartsfinalspelet (3-1 och 3-2) och i den andra semifinalen möts TTC Fakel Gazprom från Ryssland och AS Pontoise Cergy från Frankrike. Mattias Översjö duckar för frågan vilket lag han helst skulle vilja möta i en final om det går vägen mot Olimpia Unia Grudziadz.

– Självklart vet jag vilka spelare som är med i lagen, jag är ju pingisintresserad. Men det känns konstigt att spekulera i sådant nu innan vi gjort vårt i den egna semifinalen, poängterar han och berättar att han trivs allt bättre i Eslöv.

– Jag gör faktiskt min sjunde säsong i Eslövs AI nu. Jag trivs bra i stan och i klubben, träningen är väldigt nyttig och hela föreningen satsar på alla nivåer. Därför är det en bra plats att utvecklas på som bordtennisspelare.

Mattias Översjö, som är född 1991, kommer ursprungligen från Borås och har Byttorps IF som moderklubb.

Om han eller någon av de övriga två spelarna blir sjuk eller skadad får Eslövs AI kasta in endast 14 år gamle Truls Möregardh i hagen. Han är förstereserv. Hittills har dock de ordinarie och etablerade spelarna presterat stadigt och bra och hållit sig friska.

Ole Törner

Peter Sartz: Förbundet måste satsa på talangerna

Peter Satz är på krigsstigen och levererar tung kritik mot ledningen av svensk pingis. Foto: RP Media

I snart 25 år har Peter Sartz försörjt sig som heltidstränare i bordtennis på hög elitnivå.

Det har gett honom en erfarenhet och starka åsikter som han inte är rädd för att framföra.

Bland annat tycker han att Sveriges olympiska kommitté har fått för mycket makt, att de som bestämt i svensk bordtennis har varit alldeles för rädda att släppa fram de unga talangerna och att anpassa träningen till individerna plus att dansk bordtennis efter att antal stora år är på väg att falla tillbaka in i rollen som B-nation.

Han tror också att pingisen allt mer kommer att ta efter tennisen och bygga mer på personliga tränarlösningar utan geografisk hänsyn än på vad de nationella förbunden gör och tycker.

Där blir organisationen han och de övriga i Eslövs AI håller på att bygga upp en föregångare.

–  Just nu har vi tio spelare från olika länder som bor och tränar i Eslöv, berättar han.

– Totalt har vi 30 som har bordtennis på schemat i skolan och klubben har 3,5 heltidstjänster för att jobba med att träna dem. Jag driver en egen verksamhet sedan 2014 efter att innan dess ha jobbat för det svenska förbundet i fyra år och det danska i 18. Just nu är utan tvekan det Eslövs AI håller på med det mest intressanta, säger Peter Sartz.

Han berättar bland annat att samarbetet med skolan utvecklas hela tiden och att man håller på att gå ner i åldrarna till femte och sjätte klass. Hela tiden ställs kravet att eleverna måste klara både bordtennisen och skolarbetet. Vilket inte är det enklaste eftersom pingis är en så träningsintensiv idrott.

[ad_dropper zone_id=”374″]

Ett bra exempel är 14-årige stortalangen Truls Möregårdh. Tillsammans med familjen lämnade han Hovmantorp i Småland för att flytta till Eslöv. Han har redan vunnit EM för spelare födda 2002 två gånger och debuterade nyligen i elitserien för EAI:s mästarlag som 13-åring. Eftersom han är uttagen i förbundet och sponsorn Green Cargos miljonprojekt som under fem år ska stötta ett antal utvalda talanger mot OS i Tokyo 2020 tillbringade han och Peter Sartz tre veckor i Kina över jul och nyår.

– Om vi ska ha en minsta chans att lyckas måste talangerna ut i Asien och träna och spela.

– I Kina var även Simon Söderlund, Stina Källberg och Rebecca Muskantor med. Rebecca är född -03, men det var hennes fjärde långa Kinaresa, berättar Peter Sartz.

Tidig internationell erfarenhet och sparring är det ena benet i det som krävs, nummer två är en mängdträning som skulle få många i andra idrotter att baxna. 14-årige Truls Möregårdh är bäst i Europa och näst bäst i världen i sin åldersklass. Peter Sartz beräknar att Truls ligger på en träningsdos på fem-sex timmar om dagen!

– Han är alltså näst bäst. Etta är en fantastisk japan. Båda hans föräldrar är gamla pingisspelare och han ligger på nio timmar!

Därför var det heller ingen skräll att Truls Möregårdh gick in och klarade sin elitseriedebut som 13-åring. Han var mogen utmaningen och Peter Sartz kunde mycket väl tänkt sig att det kunde skett ett par månader tidigare.

– Det hade också fungerat. Men jag och elitlagets huvudtränare Peter Andersson pratade mycket om det och hittade den rätta tidpunkten.

Och båda hade modet att släppa fram honom. Just det modet saknar Sartz i svensk bordtennis på förbunds- och landslagsnivå. Det är inget nytt fenomen, tvärtom.

– 2000-2001 fick jag en förfrågan om att bli svensk förbundskapten. När det var aktuellt funderade jag noga över vad jag i så fall skulle göra och kom fram till att det bästa var att plocka bort J-O Waldner och Jörgen Persson! Båda gjorde fantastiska prestationer även efter den tidpunkten, men de var over the hill och stod i vägen för generationen som kom under dem.

– Magnus Molin, Jens Lundqvist och Fredrik Håkansson hade blivit mycket bättre om de fått chansen då istället för att vänta. Molin var till exempel en större talang än Michael Maze som sedan vann EM och nådde många andra stora framgånger.

Med Peter Sartz som tränare i det danska landslaget!

Nu tycker han att OS-kvalet som snart ska starta visar att Svenska bordtennisförbundet inte har lärt sig någonting.

– Kristian Karlsson och Pär Gerell är givna i kvalet. Sedan står valet mellan 18-årige Anton Källberg och 24-årige Mattias Karlsson. De är någorlunda likvärdiga och då tycker jag att det är självklart att välja 18-åringen före 24-åringen. Jag tror tyvärr att man kommer att göra tvärtom och leva upp till en lång och olycklig tradition av sådana beslut.

Sedan ställer SOK:s höga krav för att skicka iväg deltagare till det ytterligare. Det innebär att alldeles för få spelare får erfarenheten av att ha varit med i ett OS som ung innan hen klarar de tuffa kraven som betydligt äldre.

_ Ta Matilda Ekholm. Hon har uppfyllt kraven för att få delta i två OS redan, men SOK har nekat henne. Nu ska hon försöka en gång till 2016. Om hon lyckas hade hon haft en enorm hjälp av att ha varit med två gånger tidigare. SOK har fått för mycket pengar och makt och skrämmer specialförbunden, dundrar Peter Sartz.

Tyvärr tycker han att det börjar se likadant ut i grannlandet Danmark. Efter 18 år som heltidsanställd av det danska förbundet har han en del känslor även för de rödvita landslagsspelarna. Organisationen han var ansvarig för att bygga upp håller dock på att falla samman.

– Som mest var vi fyra anställda, nu är det en halv tjänst som ska sköta allt. Jag stannade nog ett par år för länge, men lärde mig mycket även av att se hur folk reagerar när något är på väg att falla sönder.

– Fast krasst kan man säga att de goda åren var ett undantag. Danmark är traditionellt en B-nation i bordtennis, nu är man på väg tillbaka till normaltillståndet. Man kan jämföra med den framgångsrika badmintonen som har en helt annan tradition, kontinuitet och organisation.

Att hela tiden våga, släppa fram och stötta talangerna har alltså blivit ett mantra för Peter Sartz. Men han erkänner direkt att han själv också har felat.

I många år var han tränare och senare även styrelsemedlem i Malmö FF:s bordtennissektion. Det gav massvis med SM-guld och en möjlighet att nå final i Europacupen. Som laget brände på något Peter kallar ett taktiskt misstag.

– Vi mötte Saarbrücken och jag gjorde en miss i laguttagningen. Göran Wranå var i storform och jag skulle låtit honom spela. Istället tog jag ut laget efter lönelistan, det vill säga gick på de stora namnen. Det ångrar jag.

Därför är han extra glad över att få vara med och jobba i Eslövs AI nu när den klubben är på väg att nå ända fram i Champions League.

Han avslöjar också att Eslöv snart får ytterligare en internationell storstjärna i stan. 25-årige ryssen Alexander Shibaev kommer att göra som elva år yngre Truls Möregårdh, ta familjen och flytta till Eslöv.

Shibaev kom nyligen trea på Europa top 16 där han slog Kristian Karlsson i matchen om tredje pris, är rankad 32:a i världen och kommer i fortsättningen att ingå i Eslövs AI:s träningsgrupp. Peter Sartz och Hu Wei Xin ska jobba med honom ungefär som när de stora internationella tennisstjärnorna bygger upp en egen individuell organisation utanför den som de nationella förbunden står till tjänst med.

– Alexander tycker helt enkelt att han får bättre träning och utvecklingsmöjligheter hos oss i Eslöv än hemma i Ryssland. Jag är övertygad om att vi kommer att få se mycket mer av det här i framtiden, påpekar Peter Sartz.

– Individuellt anpassad träning är nödvändig. Jag tror att vi gått miste om massvis med stora spelare när vi anpassat oss för mycket efter gruppen istället för att se vad varje talang specifikt behöver. Pingis är en individuell sport. Men det kan ändå gå fel eftersom de allra bästa hela tiden i toppform måste ligga på gränsen till vad de klarar utan att skada sig, fortsätter han.

Michael Maze är ett exempel. Under Peter Sartz Danmarkstid tog Maze VM-brons och EM-guld och var 2005 tolva i världen. Sedan åkte han på en skada, kämpade sig tillbaka och var 2010 rankad tia i världen. Då blev han skadad igen.

– Men möjligheterna finns där alltid. Just nu är Truls Möregårdh längre framme än Michael Maze var i samma ålder. Ska han ha någon som helst möjlighet att nå lika högt måste han dock ut och tävla internationellt och möta konkurrenter som är bättre än vad han själv är. Han måste få stryk och klara av det.

– Sedan Peter Karlsson vann EM 2000 har Sverige aldrig haft en top 20-spelare på rankingen. Ändå vågar förbundet inte tänka om och förändra. Vad har de att förlora egentligen? konstaterar 51-årige Peter Sartz som under alla åren i elitbordtennisen haft Malmö som bas.

Ole Törner