Mellby Gårds Johan Andersson om TFF:s framtid

johan-andersson

De senaste 30 åren har familjen Andersson varit direkt avgörande för Trelleborgs FF:s välmående och elitsatsning.
Pappa Rune har genom sitt Mellby Gård blivit starkt förknippad med klubben – och nu gör sonen Johan samma resa.
– Mellby Gårds satsning på TFF kommer att fortsätta. Vi arbetar på att etablera klubben i Allsvenskan och tänker långsiktigt, säger Johan Andersson.

Detta är en artikel i Trelleborg FF:s föreningsmagasin.

I årtionden var Rune Andersson, industrimagnaten, mer eller mindre förknippad med Trelleborgs FF. Det är han fortfarande och passionen för klubben lever i allra högsta grad vidare – även om han inte personligen är lika involverad längre.
Sonen Johan, 39, är sedan ett par år tillbaka vd på Mellby Gård. Och hans TFF-resa började tidigt.
– Vi flyttade med familjen till Trelleborg när jag var fem år gammal, 1983. I TFF började jag att spela pojkfotboll i samma veva som TFF gick upp i Allsvenskan något år senare.
Du växte upp med TFF, ett lag som präglade ett relativt litet samhälle. Vad betydde klubben och fotbollen för dig under din uppväxt?
– Jättemycket! Spelarna i A-laget på den tiden var ens stora idoler. Benny ”Guldfot” Mårtensson och Jonas Brorsson bland annat. Eftersom jag själv var högerback så kom Brorsson att betyda lite extra. Han var dessutom en egen produkt.
– Jag var på varenda match och ville bli som dem. Man drömde om att spela på elitnivå.
Många hittar sin identitet genom att växa upp i en förening?
– Absolut. För mig med. Vångavallen var mitt andra hem. Under gymnasiet var jag med i en tipselitsatsning och lade hur många timmar som helst där. TFF var en stor del av min identitet. Jag kände tidigt stolthet. Trelleborg är en liten kommun – med ett elitlag vars tröja man bar själv. Den stoltheten blev extra påtaglig när det gick som bäst för A-laget.

Vad minns du bäst?
– Jag var 15-16 år gammal och TFF var ute i UEFA-cupen. Då hade jag förmånen av att få vara med på resan till Färöarna och sedan den klassiska bortamatchen mot Blackburn där Sandell gjorde mål. Jag har så starka minnen av den tiden eftersom jag samtidigt själv spelade i Gothia Cup med TFF och folk tittade på ens klubbtröja och visste vart man kom från.
Har du några minnen från någon specifik match?
– Oj, det finns många fina minnen. En gång hade vi som juniorer en förmatch på Olympia mot HIF inför A-lagens möte i Allsvenskan. Det satt tusentals människor på Olympia… Sedan fanns det tillfällen när man spelade med och mot spelare som blivit enormt framgångsrika. Man såg Fredrik Ljungberg springa där med sitt röda hår i juniorallsvenskan och i träningsturneringar utomlands. Den jag spelat själv med som kom längst var Andreas Isaksson. Derbyna mot MFF med spelare som Daniel Andersson minns man också väl.
Det blev två-tre B-lagsmatcher i TFF som bäst på seniornivå.
– Mest för att någon blev magsjuk förmodligen, men det var häftigt att få spela samtidigt som Issa Manglind lirade i laget.
Fast vi måste nämna ditt enda inhopp i A-laget också?
– Haha. Det var en kul plojgrej. Jag fick i gåva av klubben, när Mellby Gård flyttade ut till sitt kontor i Västra Hamnen, en spelarlicens och en signerad matchtröja. Det innebar att jag fick hoppa in de sista minuterna i en för serien betydelselös match mot FC Höllviken.
– Jag fick ett skottläge, men blev så laddad att jag drog bollen lååångt över. Peter Kronström, marknadschef i TFF, påminner mig ibland om att de fortfarande inte hittat bollen…

Fortfarande är TFF och Mellby Gård förknippat med din far Rune?
– Han är involverad i Mellby Gård som min ordförande och bolagets ägare. I TFF däremot har jag tagit över stafettpinnen. Den stora skillnaden är att pappa satt i TFF:s styrelse under många år.
När får vi se dig där?
– Jag har fått frågan, men har valt att tacka nej. Jag vet om att jag har svårt att få tiden att gå ihop redan idag och vet vad som krävs i engagemang. Dessutom kan det bli ”kladdigt”. Är man största sponsor så är det viktigt att hitta sin roll. Styrelsen ska kunna fatta oberoende beslut – och inte påverkas av hur finansieringen ser ut. Vi har en bra uppdelning i TFF idag där jag har mycket kontakt med klubben och dess ledning, men det är för att jag är närvarande och engagerad – inte för att jag vill vara med och styra.

Hur ser du på Mellby Gårds engagemang i TFF nu och de närmsta åren?
– Vi mår bra tillsammans. Banden är starkare än någonsin och vi är långsiktiga i det här. Även om det blir en berg- och dalbana framöver kommer vi att stå bakom klubben. Engagemanget varierar från år till år, men det finns en informell treårsplan i bakgrunden.
Hur mycket pengar handlar det om?
– Jag har varit öppen med siffrorna. I år har vi sponsrat klubben med fem miljoner.
Tanken var inte att gå upp redan i år – så det var bra värde på det slantarna?
– Haha, precis! Samtidigt… skulle man dra in en PR-konsult som skulle räkna ROI på det här, då skulle man nog komma fram till att exponeringen inte matchar det höga beloppet. Det är uppenbart att vi gör det här 100 procent med hjärtat.
– Jag känner mig mer som trelleborgare, kanske mer än någon annan i familjen. Det var i Trelleborg Mellby Gård startade. Jag har min historia i klubben – och man vill alltid stötta en underdog. Hade det handlat om ett lag från en storstad hade det inte varit lika sexigt att vara en stor sponsor.
Fem miljoner 2017 alltså. Hur blir det framöver?
– Vi är beredda att öka det och vill att TFF ska vara kvar i Allsvenskan. Vi vill inte bli en en dagsslända som AFC eller Halmstad – och då krävs förmodligen ett ekonomiskt tillskott. I år har klubben gått runt med en omsättning under 20 miljoner kronor. Nästa år hoppas jag omsättningen ökar med 50 procent åtminstone.

På vilket sätt skiljer sig dagens TFF mot TFF för 15-20 år sedan?
– Jag är stoltare över dagens TFF. Tidigare fanns det en befogad kritik mot TFF för att det primärt bara fanns ett elitlag på herrsidan. Nu har vi U17 och U19 som skapar återväxt och ett damlag som rusar genom serierna med sikte på eliten. Lägg därtill ”TFF En Kraft i Samhället”. Nu är TFF en viktig aktör i bygden och detta faktum gör det attraktivare för andra företag att kliva in som sponsorer och bli en del av nätverket. Hasse Mattisson och Mattias Kronvall gör ett fantastiskt jobb kring det.
Men tar inte väldigt många fortfarande Mellby Gård för givet?
– Jo, det har varit så och det måste finnas en hälsosam spridning med andra sponsorer också. Nu har vi börjat få in flera passionerade företag som tillför mycket till klubben och det är absolut nödvändigt.

Vångavallen må vara platsen för många minnen för Johan och resten av Trelleborgs befolkning. Och för nostalgikerna torde det vara tacksamt att gå på fotbollsmatcher i Palmernas Stad.
– Exakt, det har ju inte hänt någonting med Vångavallen på evigheter
Hur resonerar du kring det där?
– Det behöver bli en mycket bättre arena. Så är det bara.
– Inte bara det uppenbara med A-planen och läktaren. Även allt runt omkring – hela området behöver det satsas på. Bara ljuset som krävs för att spela i Allsvenskan kommer att kosta flera miljoner och idag skickas de frågorna till hyresvärden – alltså kommunen.
Trelleborgs kommun ja, när de kommer på tal rätar Johan upp sig i stolen och drar in rejält med luft.
– Min kritik mot kommunen har funnits ett bra tag. TFF som klubb har idag en nettokostnad till kommunen. Det kostar oss kanske 600 000 kronor om året att använda Vångavallens nedgångna faciliteter och bedriva verksamheten där. Tittar man på andra förhållanden mellan förening/kommun ser man ofta kommuner som guldsponsor, de erbjuder gratis planhyra och så vidare. Vissa kommuner inser värdet av att ha en elitförening. TFF har alltså kostnader till sin kommun på 600 000 kronor om året, jag vet många fotbollslag och ishockeyföreningar i SHL som har ett nettotillskott med många miljoner i sin relation med sin kommun.
Vad drar du för slutsats av detta?
– Det känns som att Trelleborgs kommun inte är stolta över eller vill sponsra sitt elitlag. Jag anser det vara fullt rimligt att kommunen ska ställa upp med ett ekonomiskt bidrag för det vi gör. Som det här med ”TFF – en kraft i samhället”, eller allt vi gör inom ungdomsverksamheten eller att vi marknadsför stadens namn. Vad hade det kostat att göra i kommunens regi eller vad hade effekterna blivit om man inte gjort någonting alls? Våra kalkyler säger att vårat totala värde gentemot kommunen har ett värde på fyra miljoner kronor.
Men det är väl inte rimligt att kommunen ska hosta upp de pengarna?
– Kanske inte. Men låt oss då mötas med kommunen någonstans mellan -600 000 kronor och + fyra miljoner.

Om det inte blir så då?
– Då finns det en radikal idé som jag står bakom.
Jaså?
– Nämligen att kommunen säljer Vångavallen till klubben – och så får TFF och flera olika företag köpa arenan, sköta driften och hitta intäktsmöjligheter. Det är en riskfylld kalkyl, men någonting måste hända.
Ett slags sportcenter?
– Varför inte? Man kan husera flera andra klubbar där och fylla på med en akademi, padel/tennisbanor och så vidare. Fantasin är det enda som begränsar. Jag vill gärna delta i en diskussion med kommunen för att komma fram till en lösning i en sådan fråga. Vi skulle ta en stor risk, men skapar även möjligheter för alla inblandade klubbar.
Ska TFF bli ett etablerat lag i Allsvenskan är det rentav en nödvändighet?
– Ja, jag tror det.

Christoffer Ekmark