Ny fotbollsförening startad i Höör
Höörs United FF.
Så heter den förening som Vian Delsoz startat upp tidigare i år.
– Vi börjar i korpen, men siktar på seriespel efter den här säsongen, säger Vian.
Fotbollen i Höör är på dekis.
Herrlaget i Höörs IS har gått raka vägen från division två-kval till att nästa år husera i den lägsta av serier – division sju. Av kommunens lag degraderades även Snogeröd från fyran till femman. Norra Rörum och Maglasäte däremot toppade tillsamans division sju och spelar nästa år i 2016. Det innebär att klassiska Höörs IS är sämst i kommunen.
I centralorten har det samtidigt skapats en ny förening. Höörs United FF.
Inte som en konkurrent till Höörs IS, det är viktigt att framhålla.
– Föreningen är ett komplement, säger grundaren och drivkraften Vian Delsoz, en 32-årig kvinna från Höör som bestämde sig för att agera när stora delar av samhället lamslogs av den stora flyktingvågen 2015.
– Jag startade Höörs United FF för att det fanns en massa ensamkommande flyktingbarn som inte hade någonstans att spela – eller någonstans att känna en delaktighet och samhörighet. Jag tänkte ”Hur svårt ska det vara. Grabbarna vill ju bara spela boll”.
Sagt och gjort. Vian Delsoz lät inte sin okunskap om fotboll vara något hinder. Istället investerade hon både tid och pengar i att få fotbollsföreningen till verklighet.
– I början var vi 40 personer och spelade på strötider där vi fick vara för dagen. Alla bra tider upptagna, så det var vara att ta vad som bjöds. Ofta sena kvällar.
Ledare och tränare som kan tänka sig att ställa upp helt ideellt är det ont om. Inte minst i sådana här projekt.
Samtidigt har ensamkommande barn svårt att bli en del av integrationen i det vanliga föreningslivet.
– Tyvärr är det så. Dels har ungdomarna inte spelat så mycket fotboll tidigare, dels är språket ett hinder. Klubbarna vet inte hur de ska agera och det blir svårhanterligt om det inte finns rätt organisation, säger Vian och fortsätter.
– De första pojkarna, för det handlar bara om pojkar, kom till Höör i december 2015, så sommaren 2016 var vi som mest folk. Mestadels är ungdomarna från Afghanistan, men även från Eritrea och Somalia. Ibland blir det små landskamper av det hela. Idag är det ett 20-tal ungdomar som är med och lirar.
Höörs United FF må vara en fotbollsförening, men den fyller fler syften.
– Vi använder föreningen mest till att engagera ensamkommande över huvud taget. Även ungdomar som bott i Sverige länge. Det viktiga är att skapa en gemenskap och när det är läge hittar vi på helt andra saker än att bara spela fotboll.
Vad blir nästa steg?
– Vårat mål att spela fotboll ”på riktigt”. En del tränar med andra lag, men får inte spela matcher. Därför har vi varit i Malmö med ett annat boende som spelar i korpen. Men vi vill komma någon vart.
– Martin Öhman som håller ett pass i veckan har föreslagit att de ska börja i korpen under 2018 – sedan ska vi anmäla oss till seriesystemet när det blir läge. Kanske 2019. Idag tränar laget två gånger i veckan, både ute på belyst plan och inomhus i en hall i Höör.
Du verkar ha väldigt starka känslor för det här projektet?
– För mig är det som en familj. Ibland sitter man och svär varför man tar sig an sådant här. Samtidigt blir man så glad när det fungerar. Grabbarna vill träna och vara tillsammans. De är själva väldigt drivande hela tiden och får mig att känna att allt är värt det.
Att starta en förening av detta slag är naturligtvis ingen stilla seglats i medvind.
– Man märker att det inte finns tillräckligt med stöd från andra håll i samhället. Kommunen har inte direkt underlättat för att så här många som möjligt ska kunna idrotta. Det är dessutom fredag- och lördagskvällar som vi har våra träningar – den kanske viktigaste tiden att erbjuda sysselsättning.
Så hur har du fått ihop allting?
– Jag har arrangerat flera olika insamlingar. Intersport i Eslöv har försett oss med billiga kläder. Två lokala företag har sponsrat oss (Jägersbo Camping och Scandexpo) – samt mitt eget gym In2Shape. Alla har fått lagtröja, shorts och skor.
Arbetar du med ungdomarna även utanför föreningsprojektet?
– Ja, jag är god man åt sex pojkar som bor på Frostavallen och Orup och har även ett familjehem med ett yngre barn. Så jag gör vad jag kan och får väldigt mycket tillbaka.
Christoffer Ekmark
Kontaktuppgifter:
Christoffer.ekmark@skanesport.se