Efter alla motgångar – FK Besa lyfter mot fyran
Idrottsföreningar har en av de vitkigaste rollerna i samhället.
När skola, föräldrar och politiker inte räcker till – då är det oftast bara föreningarna kvar.
FK Besa bär en hel stads problem på sina axlar och har varit drabbade av många bakslag – men ledningen är fast besluten om att klubben ska kämpa vidare och är nu på väg mot sin största sportsliga framgång någonsin – division fyra.
I FK Besas klubbstuga håller ett halvt dussin herrar på att montera ihop och packa ner bord, stolar och kioskförsäljningsprodukter. Laget har nyss åkt ur DM i den femte omgången mot division ett-laget FC Rosengård (1-4). Ingen tar förlusten särskilt hårt.
Någon ropar glatt.
– Lyssna, alla! Fortuna fick bara 2-2 mot Teknologkåren.
Styrelsemedlemen Haxhi Restelica och tränare Richard Persson gör high fives, nickar mot varandra med en triumfarisk blick och konstaterar att läget i division fem västra nu ser riktigt bra ut. Två poängs serieledning kan bli till åtta om laget vinner de två matcher man har mindre spelade än tvåan Fortuna. 12-2-0 på 14 matcher är ett starkt facit.
Division fyra ligger runt krönet. Besa spelar en trevlig, teknisk och bollkär fotboll. Flera spelare sticker ut – och har dessutom rutin från högre serier.
Dessutom har FK Besa, som enda division fem-klubb, säkrat spel i Svenska Cupen nästa sommar. I DM:s första omgång slog laget Tollarp (div 5), i omgång två Hjärsås/Värerstorp (div 4), i omgång tre Trelleborgs FF (Superettanlaget som ställde upp med ett U-lag) och i omgång fyra besegrades Veberöd (div 4).
– Det ska bli väldigt intressant med Svenska Cupen nästa sommar. Ärligt talat har den biten inte landat ännu, säger Richard – som kom till klubben för ett knappt år sedan.
– Förra hösten handlade det om att reda ut stormen. Laget låg näst sist i femman. Jag kom in som assisterande och tillsammans lyckades laget nästan gå rent för att sluta en poäng från kvalplats.
Inför 2017-säsongen fick Richard frågan om han vill ta över laget själv (efter att tidigare ha varit i Härslöv) och tackade ja.
Efter 2016-säsongen bestämdes det att klubben skulle satsa. Truppen breddades med fem-sex spelare.
– Jag vill att vi ska spela ”riktig” fotboll – längs med marken. Ska vi ta svensk fotboll framåt som måste vi börja i det lägre divisonerna där det annars mest är sparka och spring. FK Besa står för någonting annat, säger Richard.
Som 32-åring är han relativt ny i gamet. Som Landskronait spelade han i BoIS fram till U19-laget för att sedan bli ungdomstränare i klubben och sedan seniortränare i Tågarp och Härslöv. Nu är han på väg att nå sin största framgång hittills i karriären.
FK Besa startades för tolv år sedan av dagens ordförande Sadik Krasniqi och var inledningsvis främst en klubb förknippad med albaner.
– De var ett gäng som samlades på fritiden på Dammhagsskolan för att lira boll och där föddes idén om ett eget lag, säger Haxhi Restelica för att direkt understryka.
– Vi har ambitionen att samla så många nationaliter som möjligt i klubben och stå för någonting som annars har skötts rätt dåligt i den här staden – nämligen integration. Landskrona är fortfarande väldigt splittrat. Men det är ingen enkelt uppgift. Ibland kan man tycka att kommunerna borde se värdet i det arbete som föreningarna gör – speciellt i vissa stadsdelar i vissa städer. Som hos oss.
Landskrona kämpar som stad mot ett rykte som satt sig i hela Sverige.
FK Besa kämpar mot ett rykte som satt sig i hela fotbollsskåne.
Efter ett slagsmål i en inomhuscup i Eslöv för några år sedan tappade Besa mer eller mindre varenda sponsor.
– Till en början hade klubben som grundfilosofi att i stor utsträckning vara en social faktor. Vi plockade upp ungdomar som hade stora problem i vardagen och försökte få dem att hålla sig från gatan. Personer som andra föreningar inte villa ta i med pincett! Vi ville lära dem de värden som finns i en idrottsförening och få med dem i den gemenskapheten – och lyckades med majoriteten av dessa individer. Tyvärr har vi tvingats jobba mindre med den biten.
Varför då?
– För att en idrottsförening, speciellt en sådan som FK Besa, kan skadas väldigt allvarligt av enskilda personers sämre handlingar. Genom åren har klubben varit inblandad i massor av incidenter. Spelare har uppträtt oförsvarligt på matcher och klubben har svarat med att stänga av dem från klubben. Men som förening har vi fått fler bakslag på köpet. Skåneboll har hotat med att utesluta oss.
Richard:
– Andra föreningar i Landskrona, som har bättre förutsättningar än Besa, gör mycket mindre i frågor kring exempelvis utanförskap. Det är synd, och därför är det viktigt att Besa går bra.
Det är som sagt inte bara Besa som har ett negativt rykte. Även Landskrona har det. Något som Richard och Haxhi är fast beslutna om att göra någonting åt.
– Jämför Landskrona nu med för tio år sedan sä år det stor skillnad. Staden har fått många nya företag och det blåser positva vindar, men jag kan ändå tycka att föreningarna borde kunna få mer hjälp med tanke på de insatser som görs i de sammanhangen. Fler behöver förstå hur mycket nytta som görs i klubbarna, menar Richard.
Haxhi:
– Vi som växt upp i Landskrona känner inte på samma sätt som folk utifrån som läser det enbart negativa som media skriver. Landskrona är en liten stad med storstadsproblem. Det snackas om no-go-zoner, men… Personligen känner jag mig fullständigt säker i staden hela tiden trots att det finns en del skit – internt skit mellan olika gäng. Jag har ofta haft dialoger med ungdomar som kanske sett upp till eller facinerats av kriminella gäng. De ser hur kriminella tjänar snabba pengar, men inte baksidan av det. Vi försöker att påtala för ungdomarna att det inte rr rätt väg att gå och förklarar också varför. Hur man inte kan leva ett vanligt hederligt liv med stulna pengar.
Richard:
– Mina föräldrar bor på Koppargården som är den där no-go-zonen och jag är uppväxt här – och har inte alls upplevt Landsrona som osäkert. Jag känner inte igen min stad när jag läser om den i media. Kriminaliteten har sjunkit och visst, internt pratar man i Landskrona om de problem som finns. Utåt sett står jag alltid upp för staden, speciellt när andra pratar skit om den.
Besas eget rykte slår ofta tillbaka på dem.
– När vi åker på bortamatch så blir spelarna många gånger provocerade. Mycket glåpord och annat som spelarna måste utstå och lära sig tolerera. Det i sig har medfört att domare många gånger är extra noga med att markera mot oss och att det blivit så kan jag förstå. Vi har en bra dialog med Skåneboll kring det. Men det kokar verkligen i mig när motståndarlag provocerar oss och när vi blir orättvist behandlade. Då är det viktigare än någonsin att försöka knyta näven och bevisa på andra sätt att vi är bättre – speciellt på planen.
Tränare Richard fyller i.
– Jag har ju varit tränare i Tågarp och Härslöv på en liknande nivå och köper Haxhis resonemang rakt av. När det gnälls på domaren med två svenska lag i farten så accepteras det på ett helt annat sätt. Besa är hela tiden under lupp och under granskning. Jag kan förstå att grabbarna reagerar. Vi blir extremt provocerade i en del matcher. Vad är det för samhälle vi lever i idag? Vad är det för förutsättningar de måste vänja sig vid?
Haxhi:
– Vi får lägga för mycket fokus på att prata med spelarna om att inte tjafsa med domaren och motspelarna. Hela tiden påminner vi dem. Men alla som varit fotbollsspelare vet också att det finns en vinnarskalle inombords och blir man då motarbetad är det svårt att inte reagera.
Idag är Besa en ren invandrarförening. Med ett undantag. Tränare Richard Persson.
Hur fungerar det som ende svensk i föreningen?
– För min egen del är det kanon. Jag har bra spelare som lyssnar och tar till sig och i gruppen har vi en bra dynamik. Men innan jag tog det här jobbet var det en hel del som ställde sig frågande. ”Besa?”, frågade de skeptiskt. Vadådå, tänkte jag och fokuserade enbart på att klubben hade duktiga fotbollsspelare som kunde förädlas och en passionerad styrelse som ville arbeta för rätt saker i samhället.
– När vi sedan skulle börja schemalägga träningsmatcher under försäsongen framgick det rätt tydligt vilket rykte Besa hade. Inga lag ville möta oss. De hittade på att de var upptagna på helgerna trots att de inte var det. Det var helt fruktansvärt. Jag trodde inte att det var så illa, trots att jag följt Besa sedan klubben startade. Även svenska spelare som jag kontaktat har skeptiskt tackat nej och kanske är det så att om man inte är van att umgås med invandrare så är det ett stort steg att ta.
Är det hårdare jargong i ett invandrarlag?
– På sätt och vis kan det vara så. Men jag gillar det. Raka puckar exakt hela tiden. Är det hårt? Jag kallar det ärligt. Min fru är bosniska och under min uppväxt i Landskrona har umgänge med invandrare alltid varit något naturligt.
I takt med att FK Besa blivit allt bättre ur ett sportsligt perspektiv så har klubben ändå blivit attraktivare. Och det görs fortfarande väldigt mycket socialt arbete i klubben.
– Truppen består av 22-23 spelare. Vi har fixat jobb åt 15-16 utav dem. Allt handlar om kontakter idag och i föreningen är vi väldigt bra på att ta hand om varandra på det sättet, säger Haxhi som själv arbetar på ett stort företag i Malmö och rekommenderat flera spelare för sin arbetsgivare – vilket sedan har lett till anställningar.
– Vi skapar fler jobb åt de här grabbarna än vad Arbetsförmedlingen har gjort.
– Tidigare hade vi dessutom knatteskola och hade ambitionen att starta en ungdomssektion, men organisatoriskt var vi inte där då. Förhoppningsvis kan vi återuppta den biten. Bland annat för att starta flickfotboll, något som det är ont om i staden. Jag är övertygad om att Besa har potential att växa sig mycket större och därmed i större utsträckning påverka samhället positivt. Grunderna finns där.
I klubbstugan bakom B-planen på Landskrona IP, som kommunen bidragit med, brukar även ungdomar samlas i under helgerna.
– Stugan har blivit till en inofficiell fritidsgård. Kidsen har inte så mycket aktivitetsval i Landskrona och då har de kommit hit. Vi har ledare på plats och det har spelats mycket TV-spel fram tills nyligen, säger Haxi och pekar nickande med blicken mot en tom vägg.
– Vi drabbades dock av inbrott – igen – nyligen. Då snodde de TV:n och ett playstation. Försäkringsbolaget vill ha 9000 kronor i självrisk – så det är praktiskt taget billigare att köpa nya grejer när vi blir utsatta. Vid ett av inbrotten tog de till och med benskyddstejpen!
Stämningen är hög i klubbstugan.
Tills en av medlemmarna kommer in med tunga besked.
Domaren i DM-matchen mot Rosengård kommer att lämna in en rapport till Skåneboll. Någon i publiken betedde sig aggressivt och hotade domaren när denne var på väg in i omklädningsrummet. Richard sjunker ihop och trycker pannan mot bordet. Haxhi blundar och tänker uppenbart mörka tankar. Bakom en disk står tre män och grubblar förtvivlat på albanska.
– Det är precis det här jag pratar om. Man blir bara så trött. Under årens gång har vi nära att ge upp flera gånger på grund av sådant här. Få ensiklda människor kan förstöra så väldigt mycket.
– Vi kan leta upp individen som gjorde detta, förbjuda denne att gå på matcherna och så vidare – men det är klubben som kommer att bli straffad. Du såg matchen idag. Allt gick väldigt lugnt till, stämningen var god. Och så går någon i publiken fram till domaren… Det går liksom inte att skydda sig emot på den här nivån.
Haxhi suckar tungt.
– Ibland känner jag att det inte spelar någon roll vad vi säger – för ingen tror på oss. Vi har en styrelse som är större än Real Madrids – vi är elva man – men när sådana här saker sker händer det att vi internt tvivlar på om slitet är värt det.
En gruppchat inrättas för att identifiera personen ifråga och en skrivelse till Skåneboll börjar omedelbart att förberedas. Uppgivenheten blandas med begär om upprättelse.
Vad skulle ett avancemang till division fyra innebära?
– Väldigt mycket, säger Richard.
– Rent sportsligt skulle klubben bli attraktivare att söka sig till. Men vi skulle även bli mer accepterade av de andra föreningarna i trakten. Det är ett stort steg att ta och utåt sett har vi aldrig sagt att vi haft den målsättningen. Jag tror ändå att laget är redo. Många av grabbarna i laget är för bra för division fem. Vi kan inte erbjuda pengar, men väl en bra bra fotbollsutbildning på den här nivån.
Haxhi:
– Det skulle säkert ge bätre förutsättningar till integration och mer sponsorer. Men jag tror att det är många som inte vill att vi ska lyckas. När vi haft motgångar hör man det tydligt. När det gått bra har det varit tyst. Det är å andra sidan sådant som ger oss motivation och vilja att fortsätta.
FK Besa är en förening med höga berg och djupa dalar. Naturligt hårdhudad efter alla rykten, glåpord och skandaler.
Ändå är det uppenbart att det finns ett driv att både tysta skeptiker och göra någon form av skillnad i världen.
– Vi har aldrig varit starkare än vad vi är just nu, sportsligt och organisatoriskt. Vi vill upp. Vi vill ha mer. Vill ska bli ett naturligt val för ungdomarna – och med ett naturligt val menar jag en integrerad förening. Vi ska inte sluta kämpa, lovar Haxhi Restelic.
Christoffer Ekmark
Kontaktuppgifter:
Christoffer.ekmark@skanesport.se