Herregud i himlen, HIF…
Vi hade laddat upp för ett referat där HIF tog ett stort steg och viktigt steg mot Allsvenskan efter en disciplinerad triumf mot serieledande BP.
Men herregud…
Nedan har ni den raka motsatsen.
Ska HIF kunna ta sig tillbaka direkt till Allsvenskan?
Det enkla svaret på den frågan, trots att de i dagsläget ligger på direktplats, är – knappast.
Helsingborgs IF har sett hyfsat stabila ut under våren i Superettan.
6-5-0 på elva matcher.
Nu rasade allt. Insatsen var en katastrof, från tränaren till målvakten till kanterna, till centrallinjen till anfallet och så vidare.
HIF:s anfallsspel var trubbigt som en sönderdiskad träsmörkniv.
De enda gångerna det var farligt på BP:s planhalva var när gästerna själva hade bollen. Stockholmarna är vana plastunderlag och slog bort många bollar, men HIF:s höga och aggressiva press betalade sig inte.
Istället kom 0-1 på hörna efter 12 minuter.
Att detta kom att bli lagets första förlust känns helt absurt med tanke på den ickeorganisation som försvarsarbetet utgjordes utav.
Christensen var en brutal katastrof. Och då är vi ändå snälla.
När han inte stod i passningsskugga, misslyckades med filmningar eller slog inlägg upp på läktaren eller hörnor utanför straffområdet sölade han ner omställningar som ledde till bolltapp. Ett par hyfsade skarvar ut på öppna ytor var det enda han producerade egentligen – vilket till stora delar påminner om hans form i Allsvenskan i höstas.
Den ende som hade en sämre dag (bortsett från tränare Peo Ljung som hade kvar Christensen på planen) var mittbacken Calle Johansson.
I slutminuterna av första halvlek missade han bollen på en utspark från BP:s målvakt samt en enkel markering vid ett inlägg. Resultatet: Gyökeres kunde helt ren göra två snabba baljor till 0-3 i halvlek.
Om det buades på Olympia?
Jodå. ”Sundsbusarna” (jo, det är sant) var inte direkt nöjda… Det var bara HIF:s twitteransvarige med skymd sikt av 50 procent av planen som var hyfsat nöjd. BP vann förresten hörnorna med 3-10…
I andra halvlek försökte sig Helsingborg (som inte gjorde ett byte i paus, absurt nog) på en anstormning.
Ett snabbt mål, lite hets från publiken och fortsatt tryck skulle absolut kunna skärra Brommagänget.
Lägena skapades, men Langes nickar gick över ribbarn. Där fick de chansen, men ni vet det där med smörkniv… Edwin Gyimah hade två pigga skott, men fick ingen utdelning.
Landgren svarade för norra Europas sämsta filmning efter tio minuter och blev varnad när han sökte straff.
HIF var tvungna att kriga och slita som galningar – men valde alltså att istället ta de billiga genvägarna.
Martin Christensen fick 65 minuter – sedan släpptes Max Svensson in på banan. Då var skadan redan skedd.
Monday Samuel fick chansen efter 72 minuter.
Känns det som rappa initiativ från bänken för att få till stånd en ändrad matchbild?
7683 åskådare, det enda förutom gräsmattan och BP:s omställningar som var av Allsvensk klass, fick se bortalaget segla tre enkla poäng i hamn. 0-4 sköt Christopher Brandeborn in efter en omställning med fem minuter kvar. Vinkeln var usel, men en tampong upphängd i ribban hade varit ett bättre alternativ än Matthew Pyzdrowski i det momentet.
Brommapojkarna skenar nu i toppen av Superettan och leder den med åtta poäng – närmast för just Helsingborgs IF.
För HIF väntar en ny svår uppgift i nästa omgång. Dalkurd på bortaplan på söndag. Sedan svåra Värnamo borta och topplaget Örgryte hemma.
Nu kommer prövningen. Frågan är om laget kan repa sig? Frågan är om det finns tillräckligt med mod, hjärta och beslutsamhet i det här HIF-laget.
Nu fungerar det inte att, liksom i höstas, skicka in ett par i tvåor i leken och maniskt påstå att ”det här löser sig”. Nu är det dags att steppa upp och visa det.
Ett andra år i Superettan för HIF skulle nämligen vara en fullständig katastrof.
Christoffer Ekmark
Kontaktuppgifter:
Christoffer.ekmark@skanesport.se